Odjuret av Roslund & Hellström

2009-06-18 @ 15:16:37

Ina har ju sin Mat-Ina kategori,Therese kör med sin Kördagbok osv. Så jag tänkte att jag skulle försöka mig på att recensera alla böcker jag läser! Jag läser en hel del så det lär bli en hel del recensioner. Ni kan väl tala om om det låter som en bra idé eller inte. Jag börjar mina stapplande steg som recensent här och nu med boken Odjuret som jag nyss läste ut.

Odjuret av Roslund & Hellström

"De skriker inte längre. Den ljusa lite tjocka horan gråter, snoret rinner från näsan, ögonen är röda. Den mörka horan stirrar trotsigt på honom, utmanar, hatar. Han binder deras händer i ett av de vita rör som löper längs den cementgrå väggen. Det är varmt, förmodligen ett vattenrör, det bränner mot deras underarmshud. De sparkar med benen, mot honom, och varje gång de sparkar så sparkar han tillbaka. Tills de förstår. Då sparkar de inte längre.
       De sitter stilla. Horor ska sitta stilla. Horor ska vänta. Det är han som bestämmer. Han tar av sig sina kläder. T-shirt, jeans, kalsonger, skor, strumpor. I den ordningen. Han gör det framför dem. Om de inte tittar sparkar han på dem tills de gör det. Horor ska titta. Han står framför dem, naken. Han är vacker. Han vet att han är vacker. En vältränad kropp. Muskulösa ben. Fast stjärt. Ingen mage. Vacker. "
(s.15-16)

Berndt Lund. Odjuret. Han som våldtar och mördar små barn - de ovan är nio år. Han är en snabbknullare, som de omnämns i boken. Sådana som knullar små barn. De är föraktade både av samhället och intagna på fängelserna.

Boken hoppar mellan olika karaktärer, både "goda" och "onda". Man får följa Lunds tankar från plan till kidnappning till våldtäckt till mord. Man får följa familjen till den femåriga flicka som mördas av Lund - speciellt pappan som är utom sig av raseri. Man får följa den unge åklagarens vardag genom olaga hot och demonstrationer och man får följa poliser och intagna på fängelset där Lund brukade sitta.

Boken är fruktansvärt bra och man får verkligen tänka till själv för att försöka förstå både moralen och empatin i boken, men också sin egen. Är det Lund som är odjuret? Eller är det samhället som låtit det gå så långt? Lund blev själv utsatt för sexuella övergrepp som barn. Eller är de de vanliga människorna som försöker ta lagen i egna händer som är odjuret? Eller är alla odjur? Vilka liv är värt mest?!

Det var många frågor som dök upp när man läste boken. Har jag stake nog att mörda en människa för att upprätthålla människovärdet? Om mitt barn blev våldtaget och mördat av en man, skulle jag använda samma kaliber för att ta revansch och hämd? Skulle jag mörda honom? Eller skulle jag hoppas att samhället och staten tog sitt ansvar och lät honom få sitt straff? Många frågor - inga självklara svar.

Vi vet att staten inte fungerar som den borde. Mördare som får livsstid sitter inne i maximalt 25 år. Många som behöver vård får det inte. En psykiskt sjuk mördare, som exempelvis Lund, får sitta inne och fantisera och drömma om den dagen han blir en fri man - och kan mörda igen. För det var precis det Lund gjorde. Lund är en påhittad person men ändå så verklig. Han finns om än med ett annat namn. Ska vi tillåta att psykiskt sjuka människor släpps ut i den fria världen utan att ha fått vård? Är det inte fel på rättssystemet då?

Som jag sa, många frågor - få svar.

Jag rekommenderar i alla fall alla att läsa boken! Den sätter press på samhället, staten, rättssystemet och framför allt läsaren - hur känner du i frågorna som dyker upp under bokens gång?

Felles böcker Permalink


Kommentarer
Postat av: Ina

Bra Felle :) Det kommer bli roligt att läsa!

2009-06-18 @ 17:11:26
URL: http://sumseven.blogg.se/
Postat av: Linnea

asbra idé ju :D gört!

2009-06-18 @ 22:02:40
URL: http://sumseven.blogg.se/
Postat av: Anonym

Jaa men det tycker jag låter som en kanongrej! :)

2009-06-18 @ 22:35:10
Postat av: Anonym

Och Linnea kan ha en fotbollskategori eller något? :)

2009-06-18 @ 22:53:58
URL: http://sumseven.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0