---

Dags igen ...

2011-12-29 @ 22:59:05Jahopp, nu var det dags att summera ännu ett år. 2011 har bara flugit förbi och fastän jag inte har rört mig så mycket som det från början var tänkt har mitt liv förändrats väldigt mycket - Till det bättre!
I december för ett år sen träffade jag en väldigt fin pojke av en ren slump på ett dansgolv i Västervik. Nu ett år senare bor jag tillsammans och delar min vardag med honom.

Jag slänger upp lite bilder från det gångna året och jag har upplevt så mycket fina, bra, roliga, mysiga och otroligt härliga saker 2011.


Den största och bästa förändringen 2011


Jag svingade en golfklubba för första gången i mitt liv


Jag har aldrig känt mig så ensam som jag gjorde på Heatrow flygplats.
Tyckte synd om mig själv, hade hemlängtad och ångrade vad jag gett mig in på, blev serverad hamburgare av en otroligt artig engelsk kille och tillbringade natten på en hård bänk. Sen orienterade jag mig vidare till gate 49 och var redo för en lång flygresa i sällskap med en indisk kille som jag var tvungen att kliva över varje gång jag skulle gå på toaletten då han sov konstant.


Detta år har upplevt ett av mina drömresemål och fick så mycket mer
på köpet.




Fick uppleva Las Vegas och dess kasionon till på köpet.


En grym helg med Swedish house mafia, David Guetta och
Empire of the sun.


Det bästa av allt - We are the people


Grillade med bästisar

Spelade minigolf och sov i stuga på öland med tre galna grabbar


Pustade ut efter en kanottur.


Sjöng om läckra kräftor


Min fina, vita vän åkte iväg och bor nu hos Ida (tills vidare)..


Drog iväg på en turkisk sol och bad-vecka med min Svahn-sambo


Myste loss på en badbåt och studerade delfiner


Och njöt av alla dessa romantiska middagar


Besökte Norge och Oslo för första gången. Vi hälsade på vår halvnorska vän och vågade oss upp på Holmenkollen




Myste loss på julafton tillsammans med Pelletramsen


Nu laddar jag för nyår. Allt jag vet är att jag ska slå mig samman med Svahnen, resten får lösa sig.
:)
/C.

Befrielse. Jag klarade alla tre test på första försöket. Sprang 2 km på 9:26, gjorde harrestest (videon) på 14:?? och dockan klarade jag släpa även om min tumme fick sig en omgång så den ömmar. Men nu har jag bevisat för mig själv att jag kan klara det även om jag inte kommer vidare. Allt går så småningom bara man vill tillräckligt mycket. Jag är så otroligt glad för allt stöd jag fick igår. Och Josefine extra mycket. Spenderade söndagen hemma hos henne och sedan var hon min personliga coach igår. 1 år sedan vi såg och bodde i Barcelona ihop. Det var en bra långhelg med andra ord. Gårdagen med alla test, all pepp, stämningen, poliserna och hela grejen var bland det bästa jag varit med om. Suget på polishögskolan blev inte mindre... 6500 sökande, 2000 gör fys, 900 till medicin/psyktesterna och sen är det 400 platser till skolorna. 20 % chans nu då...

Ser för övrigt ut som jag-vet-inte-vad när jag hoppar, haha! Stackars tjej som bröt fotet på testrundan. Har nog aldrig hört någon skrika så högt och mycket. Aj. Sen har jag inte heller beskådat någon våldta ett träd. Det fick jag också uppleva på vägen till Växjö. Hm.

Det enda som snurrar i min skalle för tillfället är test, fystest, fys, testfys - GAH! Om tre dagar gäller det och jag ångrar att jag inte kutat lite mer, eller iaf något alls. Jag är ingen springare. Alls. Har aldrig varit och kommer aldrig någonsin att bli. Synd. Det är den enda formen av träning som är tråkig och såklart den viktigaste också. På måndag är det viljan som får mig i mål innan 10:15 min gått, som lyfter den tunga dockan och hoppar över alla höga hinder. Jag kan se det framför mig... Håll tummarna för mig. Linnea klarade det, då ska jag med göra det. Det finns inget annat alternativ.