Syskon emellan

2009-11-03 @ 11:54:00

Vi har förhoppningsvis fått min syster att sluta röka. Jag tror att denna process har varat i drygt tre år.

När jag fick veta att hon rökte blev jag helt förstörd. Det var som en första varning att nu kommer det bara bli värre. Jag hade delvis rätt eftersom hon blev tillsammans med Vimmerbys mest omtalade kille och umgicks med människor med dåligt inflytande. Man ska inte skämmas för sin familj har jag fått lära mig men nu gjorde jag det. Eftersom jag är nästan två år äldre än henne har jag alltid kunnat hjälpa henne och få henne att fatta bra beslut. Framför allt efter mamma och pappa skiljdes. Då blev jag mer som en extramamma. 

Nu könde jag mig helt maktlös. Hur mycket jag än försökte gick det inte att påverka. Hon var fast besluten. Under mer än ett år hade jag nästan ingen kontakt med min syster. Så fort vi träffades fick jag ont i magen för hon blivit värre än sist. Det slutade alltid med att bråk och vi gled ifrån varandra mer och mer. Att hon var mest hos mamma och jag hos pappa gjorde inte saker direkt bättre.

Tiden gick och jag började vänja mig vid situationen. Hon var ju trots allt min syster. När hon gått ut högstadiet började hon på Barn och fritid men trivdes inte. Hon bytte till Hotell och restaurang. Hon kom ifrån de där kontakterna som (jag tyckte) påverkade henne negativt och började umgås med lite annat folk. Skolan började gå bättre för henne, bättre än någonsin. Hon verkade trivas med det hon gjorde för första gången. Hennes pojkvän började bli mindre känd för sina upptåg och kanske var det hennes förtjänst?

När tiden gått så långt som för tre veckor sedan kom den riktigt stora vändpunkten. Min syster hade som vanligt inga pengar (alla pengar går till cigaretter) och jag fick lägga ut för både det ena och det andra. Den här gången var det droppen. Ska jag vara en del av att hon förstör sitt liv? Nej. Hon fick sig en rejäl utskällning av mig och mamma. Inte direkt första gången men denna dag var annorlunda. Till en början skulle hon dra ner på rökandet men efter mycket tjat och många mutor fick vi henne att sluta helt.

Nu var det tre veckor sen. Jag hoppas med hela mitt hjärta att hon inte börjar igen eftersom mamma har fått astma tack vare cigaretter. Den som har en bra anledning till att röka kan ju gärna komma och säga den till mig för jag har aldrig hört någon. Att det är gott, socialt eller avslappnande är INGEN ursäkt. Det finns andra saker som har de egenskaperna.


Jag skulle kunna skriva en bok om mig och min syster. Men detta får nog räcka. Med detta inlägg vill jag bara visa att man kan förändras. Det som behövs är vilja och stöd.


Paulina Allmänt Permalink

Trackback
RSS 2.0