Då var nedräkningen igång. Imorgon anländer Linnea till Eslöv, sedan åker vi vidare till Paris tillsammans med Jocke på onsdag. Det ska bli så fruktansvärt skojsigt. Jag har inte längtat någonting förrän precis just nu. Disneyland, Eiffeltornet, Notre dame, Louvren och massa mer ska vi försöka hinna med innan vi åker vidare till Rom/Rio. Det är så mycket som kommer hända så kan inte rabbla upp allt. Det får bli bilderna som berättar det roligaste sen. Skönt ska det bli i alla fall. 10 grader i Paris, 26 i Rio. SOOOOOOOOOOL GE MIG SOL!
Slinga håret sen, José kommer förbi en sväng och kikar på vår boning och sen ska vi träna arslena av oss på fysträningen med fotbollen. Spännande med förkyldningen som vägrar släppa, men nu orkar jag inte vänta längre. Packa måste jag göra också för 3 veckor hemifrån. Det är svårt. Väldigt svårt. Kläder mm för storstad, strand och djungel i en väska.
Rekryteringstesterna gick bra, tyckte jag. Blev förhörd i en timme av två poliser, snackade barndomsminnen med en psykolog lika länge, fick reda på att jag är 5 av 9 på en smarthetsskala och fick visa alla mina kroppsdelar i alla vinklar för en gammal läkargubbe som kom fram till att jag var frisk. Skönt... Att jag är det. I juni får vi besked om vi kommer in. Hinner söka igen innan dess.
Nu ska jag lucha med mig själv och vänta på José. Och Jocke. Och Onsdag 19:00 på Kastrup. Hoppas ni hade en bra helg allihop och att ni snart uppdaterar om vad som händer. För ni lever väl? Jag hoppas. Hejhopp.
Det behövs inte sägas så mycket. Bilderna säger väl det mesta. Det var kul, skojsigt, underbart, fantastiskt och i princip så nära perfektion man kan komma. Några få själar saknades men det löste sig ändå. Jag och Jocke föll i utmattningskoma resterande del av söndagen. För en stund sedan var allt återställt i lägenheten. Med andra ord, det var en väldigt lyckad inflyttningshelg. Tack allihop för att ni tog er tid att åka timvis för en liten/stor fest. Och hoppas vi ses snart igen, saknar er redan.
Ska alldeles strax se min karl spela fotbollscup och därefter själv ge mig ut i minusgraderna och spela. Jo, det är sant. Det kan vara så att jag börjat träna lite smått för att se vad som kan hända. Jag har ju trots allt spelat från att jag var 7-14 år. Synd att det inte märks bara haha.
Idag har jag pluggar sönder min hjärna som alla andra dagar denna och förra veckan. Måste komma ifatt nu när vi ska glassa i Paris och Rio i tre veckor. Mycket att göra innan desssss.... Bare te att köwe, som man skulle sagt om man bodde i småland, men jag säger det ändå. Jag är lite utsatt här i skåne. Senast igår gjorde folk narr av min dialekt. Men ingen skada skedd.
Nästa helg är det dags. Då ska det smälla, ännu värre än förra. Om det nu är möjligt. Vi tar det en annan gång, eller aldrig. Inflyttningsfest x2 och än så länge ser det bra ut. Svårt att veta hur många som kommer bara. Men jag tror det kan blir superkul, skåne mot småland. Slutet kan bli hur som helst. Åh vad jag längtar efter er som kommer! SKYNDA ER!
Jaha, nehe. Kanske ska tillägga att jag var på boxningsträning med fotbollen i tisdags och kan förtillfället inte gå då mina vader är som två stelopererade ömma bollar. Det. Gör. Ont. Men det gav väl förhoppningsvis resultat.
Och juste, jag ska på rekryteringssamtal i kristianstad den 21 och 22 februari. Big jävla time. Polisintervju, psyktest, uppsatsskrivning, begåvningstest och läkarundersökning. 900 pers nu, ca 350 går till högskolan. Nu är det nära. KÖR! BARA KÖÖÖR!
Ps. På söndag har jag och Jocke varit tillsammans 1 helt år. Vad hände?
Sådär ja. Nu var alla mina ägodelar flyttade många mil ner i vårt land. Det känns omtumlande men ändå så självklart. Vi har hunnit möblera en del, ikeat, storhandlat mat för första gången i våra liv, lagat massa mat och ordnat. Jag har också hunnit söka lite jobb, fixa och dona, storstäda, friskats och svettats, träffa Josefine, bespruta mig med läskiga vaccin som gula febern och hepatit inför Rio, utforska Lund, låna böcker, beställa en dyr studiebok, baka banankaka och gymma med Julia och få en kniv i handen. Jag mår bättre än på länge men jag saknar såklart alla mina kära då och då. Dags att vänja sig. Ser fram emot vad framtiden har att ge. 2 veckor kvar till besked från polisen och 6 veckor kvar till ParisRio. Nu kör vi hårt. Stenhårt. Fest på lördag men innan dess FREDAG!
2012-01-13 @ 17:27:53Oh fy vad massa saker händer nu. Vart ska jag börja, fortsätta och sluta?
Kom nyss hem från min sista arbetsdag. Jag är härmed arbetslös. I ett helt år i streck har jag jobbat mån-fre+lör utan semester och som mest 4 dagars ledighet i streck. Och nu, ingening på schemat. Jag kan dock behöva lite vila åtminstone nästa vecka ut. Tentat i veckan, plockat ner och inventerat allt i butiken, fortsatt inventeringen nere på lagret och nu sitter jag här. Totalt slut, lycklig och allmänt harmonisk. Om några timmar kommer Jocke hit för imorgon flyttar vi ihop i hans lägenhet i Eslöv. Innan dess ska ett antal hemska farväl tas, vilket jag ser mindre fram emot. Samboskapet med min syster avslutades på topp. Vi var på (förmodligen) det jobbigaste skivstångspasset någonsin. Ibland trodde jag att hon skulle kräkas eller börja gråta, det såg iaf så ut. Men det var kul. och jobbigt. Nu ska hon klara av att bo här utan min hjälp.
Nu är det mindre än ett dygn kvar för mig här i lilla Vimmerby. Kvällen ska spenderas med mina världsbästa vänner som finns kvar i trakterna. Hög mys- och bryta-ihop faktor på det. Det är skillnad att flytta till Barcelona och Madrid på bestämd tid och flytta till Eslöv på obestämd tid, även om det är närmare nu. Det finns så sjukt mycket känslor i denna händelse, men just nu känner jag bara mig helt neutral. Typ. 3 underbara veckor med min bästaste vän har jag fått. Vi har planerat in en Paris/Rio-resa i februari som jag längtar till och vi har hunnit göra allt som vi längtat till i mer än ett år. Umgås.
Vad mer kan man tillägga? Det är en stor dag idag. För jag ska verkligen flytta hemifrån och ihop med en kille. Min kille. Big jävla time. Herre-gud. Äntligen. Fredag den 13:e 2012, en bra dag i min historia som människa.
Inledde året med att ta farväl till min bästa kompis Linnea som åkte till Norge i 1 år.
Träffade dagen efter killen som jag blir sambo med om 12 dagar
Tog farväl av världens bästa kille och åkte till Madrid och jobbade som Au pair
Fick sedan besök av honom några veckor senare. Helgernas helg.
Träffade en svensk, tre amerikanskor, två tyskar och en österrikare som jag lärde känna
Såg på Tjurfäktning, Real Madrid, åt spansk mat, gick på nöjesfält och festade till kl 09:00
Levde lyxliv i 6 månader
Åkte på skid/jobbresa med min värdfamilj
Bodde på 5-stjärnigt i ett eget dubbelrum
Åkte till Oviedo, Asturias 2 gånger
Räknade dagar och timmar konstant
Hade extrem hemlängtan
Insåg att min farfar är den bästa gubben jag vet i hela världen
Kom hem efter 6 månader och fick jobb på StayDirt
Gick på festival och jobbade samtidigt (hemskt)
Flyttade till lägenhet i Vimmerby och blev sambo med min syster
Klippte av mitt långa hår
Sökte till polishögskolan
Började plugga Rättspsykologi på distans
Klarade första delen av sökningen till polishögskolan
Besöke Olso & Linnea med underbara vänner
Tränade arslet av mig
Klarade fystersterna till polishögskolan
Planerade flytt till Eslöv
Fick tillbaka min bästis från Norge
Firade jul med min familj och Jocke
Fick nyårspuss 00:00 på en gård i Stehag... av Jocke
Sammanfattningsvis bestod året av konstant längtan, saknad och alldeles för många avsked men också återseenden. Upplevelser, kärlek, äventyr, lärdom, uppgivenhet, lycka, olycka och spänning är ord som passar bra på mitt 2011.
Saknar mina små goseungar. Detta fick jag skickat till mig på mailen precis. Åh, mina små killar! Tänk att jag fick umgås varje dag i 6 månader med dom. Fantastiskt hemskt och underbart i en blandning. Mest underbart nu i efterhand såklart =) Tänk att få återuppleva det för en dag ...
Befrielse. Jag klarade alla tre test på första försöket. Sprang 2 km på 9:26, gjorde harrestest (videon) på 14:?? och dockan klarade jag släpa även om min tumme fick sig en omgång så den ömmar. Men nu har jag bevisat för mig själv att jag kan klara det även om jag inte kommer vidare. Allt går så småningom bara man vill tillräckligt mycket. Jag är så otroligt glad för allt stöd jag fick igår. Och Josefine extra mycket. Spenderade söndagen hemma hos henne och sedan var hon min personliga coach igår. 1 år sedan vi såg och bodde i Barcelona ihop. Det var en bra långhelg med andra ord. Gårdagen med alla test, all pepp, stämningen, poliserna och hela grejen var bland det bästa jag varit med om. Suget på polishögskolan blev inte mindre... 6500 sökande, 2000 gör fys, 900 till medicin/psyktesterna och sen är det 400 platser till skolorna. 20 % chans nu då...
Ser för övrigt ut som jag-vet-inte-vad när jag hoppar, haha! Stackars tjej som bröt fotet på testrundan. Har nog aldrig hört någon skrika så högt och mycket. Aj. Sen har jag inte heller beskådat någon våldta ett träd. Det fick jag också uppleva på vägen till Växjö. Hm.
Det enda som snurrar i min skalle för tillfället är test, fystest, fys, testfys - GAH! Om tre dagar gäller det och jag ångrar att jag inte kutat lite mer, eller iaf något alls. Jag är ingen springare. Alls. Har aldrig varit och kommer aldrig någonsin att bli. Synd. Det är den enda formen av träning som är tråkig och såklart den viktigaste också. På måndag är det viljan som får mig i mål innan 10:15 min gått, som lyfter den tunga dockan och hoppar över alla höga hinder. Jag kan se det framför mig... Håll tummarna för mig. Linnea klarade det, då ska jag med göra det. Det finns inget annat alternativ.
2011-11-30 @ 14:44:03Äntligen! Imorgon kör jag mot Eslöv. Det var nog 2 månader sedan jag var där. Får träffa min fina kille igen och ha långhelg, fredag, lördag och söndag ledigt. Det känns att jag är inne på 10:e arbetsdagen i rad. Desperat behov av helg! Min hjärna är slutkörd av både jobb och plugg, för imorgon ska jag våga mig på delprov 4 i rättspsykologi trots att jag inte är i närheten av vad redo betyder. Men det får bli så ändå. Hejja.
Min träning står typ still, vilket är irriterande. Sprang coopertestet, 2km under 10 min, i måndags och klarade mig men fick därefter en snorbombattck och hosta. Ett tecken på att jag borde avstått, men nu vet jag att jag Kan klara det om jag springer så jag vill spy. Det känns... bra. 12 dagar kvar! Ikväll ska jag skivstånga på friskis. Kommer fortsätta trotsa min förkylning tills den försvinner. Så det så.
Övrigt:
Färgade mitt hår förut. Det blev svart.
Har haft hick-attacker konstant idag
Satt barnvakt i lördags. Det gick bra.
Längtar efter julen. Det går alldeles för sakta.
Har en kille som är fruktansvärt mycket smartare än mig. Ingen kommentar.
Sprang coopertestet på 9:38. Ganska okej.
Nu ska jag få tiden att gå så jag kan åka till Skåne.
2011-11-16 @ 15:58:48Det jag ville säga igår var att det är dygt två veckor till att jag får träffa min husband. Det känns ibland långt och ibland överkomligt. Mestadels långt. Men fredag, lördag OCH söndag ihop är väl det längsta sen i somras. Det är även satt ett datum för flytt till Eslöv men det kommer hållas hemligt ett tag till. Ville också säga att jag hade en helt fantastisk helg i Olso med mina bästisar. Helt klart värt en förkylning, rygg/rumpvärk efter 11 timmars resa och kyla dygnet runt. Tack tack och tack för det mina bästa!
Ikväll, snart, ska jag svettas ut min Oslo-förkylning. Jag hoppas den taktiken funkar, annars vet jag inte vad jag ska göra. Vill inte ligga hemma i min säng alla dagar i veckan, då går tiden för sakta. Har tänkt kuta 2 km under 10 min några gånger i veckan för att ladda upp inför fystesterna till polishögskolan. Är så taggad att jag nästan sprängs. Den 12 december 2011 blir den dagen jag väntat på sen jag var typ ... 6 år?
fan. min glada uppsats jag skrev här försvann precis. nu är det sådär igen, så fort man är är glad ska det något till att man blir sur igen. vad är det som förföljer mig, snälla dra åt helvete någon gång så jag kan få lugn och ro!
det jag skulle säga var iaf att jag kommer göra fystesterna för polishögskolan den 12 december. jag pluggar och jobbar som ett djur varje dag. jag är lite sjuk, men på bättringvägen. jag hade en helt otroligt underbar helg i oslo - tack för den!
Idag är en dålig dag. Igår var en dålig dag. I förrgår var en dålig dag eller varför inte göra det enkelt och säga att alla dagar sen söndags har varit vidriga, stressiga, overbelastande, tråkiga, ledsamma, ensamma, fyllda av längtan och oro över en förbannat viktig bok som inte vill anlända till mig förrän tidigast fredag nästa vecka. Det kan vara otur likaväl som det kan vara att min höstdepp har slagit till, och även en combo av båda.
EN sak som inte är dålig är att imorgon är några av oss i Oslo, med världens bästa Linnea som fyller 20 år! Gud så skönt att slippa tänka på måsten och sånt som hör till livet i Vimmerby. Jag ska leva i en Oslo-bubbla med mina underbara vänner som jag träffar alldeles för sällan.
Det blir en fortsatt stressig torsdagskväll. Hem, äta, cykla, vara värd, träna, cykla, duscha/laga mat/äta/packa samtidigt, för imorgon 05:55 blir det åka av!
(Läste ditt inlägg nu cissi och fyfan vad jag är röd i ansiktet, av skratt och pinsamhet, hahaha!)
Höst, barndom, godis, bus. I helgen är det Halloween. Jag minns förr när man bestämde långt i förväg vad man skulle klä ut sig till och sedan när kvällen äntligen var kommen gick vi ut och härjade med tejp från Olefors Yrkeskläder (jävligt smart, ingen kunde ju lista ut vilka vi var), ägg och toalettpapper. Hur roligt var inte det? Och massa godis och pengar fick man på köpet! Kanske att man skulle ut och göra det och slå två flugor i en smäll. Pax för sceam-masken.
Planerna för helgen är fruktansvärt luddiga. Jag har två önskningar: Sällskap och sötsaker. Sedan kan det väl vara på Chaplins eller framför en tv någonstans. Ullawed blir det på söndag iallafall. Plats finns om någon vill hänga med.
Något mer ointressant? Mina vader är överansträngda vilket betyder att jag inte kan hoppa&skutta på ett tag. Tråkigt. När man väl fått igång träningen ska den gå åt helvete, men jaja positivt tänk! Heja heja. Det är ju fredag.
Halloween år 1568, kanske? Snygga är vi iaf, inte. Okej, detta är från jul men mamma har ju klätt ut oss så då är det ungefär samma sak... Haha, så fulsöt unge som Perskilla har man nog aldrig skådat. Babajsen.
Oj vilken dag! Jag vaknade runt 05.45, klarvaken, nervös men taggad. Mina orosmoment var att köra bil (som jag aldrig gör nuförtiden) alldeles ensam och livrädd till Oskarshamn (som jag aldrig är i) och göra ett svenskaprov (jag och min läsning) och dessutom berätta hur bra jag är på allt för två okända poliser. Det var lite läskigt tyckte jag. Men det gick! Jag ska sluta tveka så dant på mig själv! Herregud, så vidrigt kass är jag inte. Synd att självförtroendet bara finns där ibland. Läste Blondinbellas blogg precis, och efter det mår man sjukt bra. Att rekommendera för er som lagt ner den delen av livet, Ta upp den igen! Vilken grym människa hon är.
Hur som helst får man inte veta än om man går vidare till fystesterna. Vägen är låång. 7000 sökande och endast 300 av dem når polishögskolan. Någon gång ska en av dem vara jag! Så är det bara, drömmer lever vidare även om jag inte går vidare denna omgång. Ett steg i taget. Man får inte ett jävla skit gratis här i livet. Man måste kämpa! Och det är precis så det ska vara. Bananskalsmänniskorna är utrotningshotade, åtminstone i min värld. Oj, vad blev det av det här nu?
Jag är exhausted, slut, utmattad och vill helst ligga och sova i min säng nu. Men innan dess väntar Puls medel på friskis och skype med Linnea, som för övrigt också klarade testet. (och som vanligt fick jag 1 poäng mindre än henne!) Det var väl det. Headern är på ingång! Någon som kan ta på sig ansvaret att lägga upp den och fixa resten av designen?
Jocke och Julia kommer till Vimmerby om några timmar, och det gör mig extra fredagsglad. Det kommer förmodligen bli en rätt så lugn helg, utan några speciella planer. Men det ska bli skönt. Efter denna vecka är jag rätt sliten. Lagerjobb måndag och tisdag, gjort ett delprov i rättspsykologi och börjat plugga inför tentan, städat, fixat och styrt , klippt och färgat håret samt tränat sönder mina muskler tisdag, onsdag och torsdag. Jag känner mig rätt belåten med vad jag uträttat hittills. Speciellt när det gäller butiken för det såg ut som någon sprängt en bomb där när jag öppnade i onsdags. Alla kläder från butiken i Borgholm hade kommit och jag ville mest dö när jag såg alla skokartonger, kartonger, lådor, förpackningar och fullproppade klädstänger. Det tog mig två dar att få lite ordning men nu är det iaf kläder i butiken vill jag lova. KOM OCH KÖP, KOM OCH KÖP!
Det får mig att tänka på Barcelona för ett år sedan. När jag jobbade som telefonförsäljare, usch jag spyr. Däremot saknar jag den där spänningskänslan jag hade i några månader. För exakt ett år sedan bodde jag med tre främlingar i en lägenhet på Sant vicence i Raval, det var lärorikt. Jag lärde mig att resa ensam, laga mat, sälja bredband och sånt där skoj. Men nu ska jag inte vara nostalgisk mer för jag trivs i min tvåa med syrran, med mitt jobb och med min bästaste pojkvän som jag flyttar ihop med om några månader. Det var det. Ha't bra!
Det var länge sen jag skrattade såhär mycket! Fick torka tårar och svett efter att ha lyssnat klart.. kan inte låta bli att tänka på vår gamla Hund Boy och min katt Sara. Klockrent. För er som inte har djur är den förmodligen rätt kass men värd att lyssna på ändå!
Åå vad jag saknar honom. Den finaste hunden man kunde tänka sig.
Analog bild från ett fotoprojekt i trean om katter. Rätt passande nu.
Jag kan nog inte med ord beskriva hur mycket jag längtar utomlands till riktig stekhet värme. Jag vet, jag kom nyss hem från 30 graders daglig värme men någon svensk sommar fick jag faktiskt aldrig. Typ. Därför dagdrömmer jag ibland om att ta mina pengar, kidnappa Jocke och dra iväg i två-tre månader. Men det får såklart bli sen... Senare. Kanske? Att läsa Fokis blogg varje dag gör INTE saken bättre. Bo i Bangkok med sin pojkvän i världens finaste lägenhet med utsikt man kan svimma av, äta glass och sola hela dagarna... Helt okej för mig. Har kollat flygstolspriser till Kina, Chile, Kambodja, Vietnam, Nya Zeeland och Indien bland annat. Inte så att jag vantrivs i snart iskalla Vimmerby utan pojkvän och bästisar, faktiskt inte, MEN ibland tror jag att jag kanske inte riktigt hör hemma här, trots allt. Men vart jag hör hemma vet jag heller inte. Är hemma där man bott hela livet eller där kärleken håller till eller på en ö mitt ute i ingenstans? Oerhört svårbesvarad fråga. Återstår att se.
I övrigt har jag:
Haft fyra underbara dagar med Jocke
Träffat Linnea i tre viktiga timmar
Friskis och Svettats mycket
Haft träningsvärk varje dag sedan tre veckor tillbaka
Gått en blåsig promenix med Cissi
Köpt 5 årspresent till Jason
Jobbat, jobbat och jobbat
Handlat massa mat
Funderat, grubblat och tänkt på högvarv
I fredags såg det ut ungefär såhär:
Ja, detta blev värre än jag trodde. Aja, Hejdå nu ska jag fixa mig inför jöbbet!
