Då var nedräkningen igång. Imorgon anländer Linnea till Eslöv, sedan åker vi vidare till Paris tillsammans med Jocke på onsdag. Det ska bli så fruktansvärt skojsigt. Jag har inte längtat någonting förrän precis just nu. Disneyland, Eiffeltornet, Notre dame, Louvren och massa mer ska vi försöka hinna med innan vi åker vidare till Rom/Rio. Det är så mycket som kommer hända så kan inte rabbla upp allt. Det får bli bilderna som berättar det roligaste sen. Skönt ska det bli i alla fall. 10 grader i Paris, 26 i Rio. SOOOOOOOOOOL GE MIG SOL!

Slinga håret sen, José kommer förbi en sväng och kikar på vår boning och sen ska vi träna arslena av oss på fysträningen med fotbollen. Spännande med förkyldningen som vägrar släppa, men nu orkar jag inte vänta längre. Packa måste jag göra också för 3 veckor hemifrån. Det är svårt. Väldigt svårt. Kläder mm för storstad, strand och djungel i en väska.

Rekryteringstesterna gick bra, tyckte jag. Blev förhörd i en timme av två poliser, snackade barndomsminnen med en psykolog lika länge, fick reda på att jag är 5 av 9 på en smarthetsskala och fick visa alla mina kroppsdelar i alla vinklar för en gammal läkargubbe som kom fram till att jag var frisk. Skönt... Att jag är det.
I juni får vi besked om vi kommer in. Hinner söka igen innan dess.

Nu ska jag lucha med mig själv och vänta på José. Och Jocke. Och Onsdag 19:00 på Kastrup. Hoppas ni hade en bra helg allihop och att ni snart uppdaterar om vad som händer. För ni lever väl? Jag hoppas. Hejhopp.


Josefine, Barcelona 2010

Hej och hå. Bloggandet är inte särskilt roligt längre, eller vad tycker ni? Nåväl, jag slänger in ett litet inlägg då och då för sakens skull.

Fyra veckor i skolan har gått. Fyra fantastiska veckor. Fyra späckade veckor. Fyra stressade veckor. Fyra nervösa veckor. Framför allt har det varit fyra skitroliga veckor.

Nästa vecka har vi vår (a) första tenta (or). På måndagen har vi en så kallad dugga. En dugga är en tenta fast billigare för skolan. Fråga mig inte hur. På torsdag har vi vår första tenta. Där i mellan ska vi layouta och lämna ett reportage.

Allt har än så länge gått bra. Från lärare har jag fått höra väldigt fina saker som har gjort mig glad i hjärtat. Saker som att jag har skrivandet i blodet, att jag är en duktig skribent, att det märks att jag vet hur jag ska hantera det journalistiska skrivandet etc. Jag blev oerhört glad, för journalistiskt skrivande är ingenting jag är van vid. Tidigare har jag läst kurser i kreativt skrivande till exempel och skönlitterärt ligger så långt ifrån journalistisk man kan komma. Så det känns skönt!

Jag börjar känna mig mer hemma i Stockholm. Jag har en fantastisk sambo. Han ställer alltid upp och diskuterar med mig när jag har fått fnatt. Jag har tydligen ärvt pappas "diskussionsådra". Han är en jämställd karl. Jag brukar tänka på det ibland, när jag ser diverse facebookstatusar eller läser något knäppt i en blogg som handlar om mat/disk/städ/latapojkvänner/lataäktamän etc. Utan att generalisera brukar det sällan stå någonting om hushållet i mäns statusar/bloggar. Inte för att man behöver skriva om det, nej, snarare tvärtom. Jag undviker gärna att läsa om andras disk. Men, min poäng var, varför gör kvinnorna den större andelen i hushållet? Jag skulle aldrig få för mig att göra mer än Marcus bara för att jag är kvinna. Aldrig någonsin. Jag kan sträcka mig till att göra mer än honom om jag hade varit arbetslös och gått hemma och drällt hela dagarna eller dylikt, men när båda partner i ett förhållande jobbar eller pluggar, då ska banne mig båda göra lika mycket. Punkt. Nu blev det här en lång utsvävning, men jag brukar bli oerhört irriterad på att läsa om sådant. Kvinnor ska inte acceptera mer att göra i hushållet.

Slutsatsen är att jag och Marcus gör lika mycket hemma, vilket jag är oerhört tacksam för. Hade han inte gjort lika mycket som mig hade jag ändå inte accepterat det, så det är egentligen inget att vara tacksam över. Män ska inte "hjälpa till" utan de ska "göra". Hjälper till gör man inte i sitt eget hem, lika lite som man är barnvakt åt sina egna ungar.

Jaha, vad vad det ni ville läsa om nu igen?

Hmm, nej, intressantare än såhär kunde det inte bli. Nu ska jag återgå till tentapluggandet.

En minnesvärd kväll då Marcus plötsligt fick kvinnliga vibes och bar peruk.

Det behövs inte sägas så mycket. Bilderna säger väl det mesta. Det var kul, skojsigt, underbart, fantastiskt och i princip så nära perfektion man kan komma. Några få själar saknades men det löste sig ändå. Jag och Jocke föll i utmattningskoma resterande del av söndagen. För en stund sedan var allt återställt i lägenheten. Med andra ord, det var en väldigt lyckad inflyttningshelg. Tack allihop för att ni tog er tid att åka timvis för en liten/stor fest. Och hoppas vi ses snart igen, saknar er redan.

Dag 1












Dag 2

Ska alldeles strax se min karl spela fotbollscup och därefter själv ge mig ut i minusgraderna och spela. Jo, det är sant. Det kan vara så att jag börjat träna lite smått för att se vad som kan hända. Jag har ju trots allt spelat från att jag var 7-14 år. Synd att det inte märks bara haha.

Idag har jag pluggar sönder min hjärna som alla andra dagar denna och förra veckan. Måste komma ifatt nu när vi ska glassa i Paris och Rio i tre veckor. Mycket att göra innan desssss.... Bare te att köwe, som man skulle sagt om man bodde i småland, men jag säger det ändå. Jag är lite utsatt här i skåne. Senast igår gjorde folk narr av min dialekt. Men ingen skada skedd.

Nästa helg är det dags. Då ska det smälla, ännu värre än förra. Om det nu är möjligt. Vi tar det en annan gång, eller aldrig. Inflyttningsfest x2 och än så länge ser det bra ut. Svårt att veta hur många som kommer bara. Men jag tror det kan blir superkul, skåne mot småland. Slutet kan bli hur som helst. Åh vad jag längtar efter er som kommer! SKYNDA ER!

Jaha, nehe. Kanske ska tillägga att jag var på boxningsträning med fotbollen i tisdags och kan förtillfället inte gå då mina vader är som två stelopererade ömma bollar. Det. Gör. Ont. Men det gav väl förhoppningsvis resultat.

Och juste, jag ska på rekryteringssamtal i kristianstad den 21 och 22 februari. Big jävla time. Polisintervju, psyktest, uppsatsskrivning, begåvningstest och läkarundersökning. 900 pers nu, ca 350 går till högskolan. Nu är det nära. KÖR! BARA KÖÖÖR!

Ps. På söndag har jag och Jocke varit tillsammans 1 helt år. Vad hände?