Att vilja försvinna

2009-10-30 @ 13:38:18Cha.
Som Paulina redan upplyst er om, hade vi en extremt grym fest i onsdags. Alkoholen sprudlade och ska jag vara ärlig vet jag knappt inte om jag är nykter än. Nu sitter jag iallafall och har världens värsta panik-ångest. ROOKIE. Helvete. Just nu ångrar jag att jag ens ska göra detta. Idag ska jag intervjua fyra band. Och innan det måste jag ringa var och ett av dem, prata med dom och bestämma var och när vi ska ses. Jag fullständigt HATAR att ringa till människor som jag aldrig träffat. Det kan vara det värsta jag vet, ärligt talat. Och nu måste jag göra det minst fem gånger på två dagar. Bra Linnea, mycket bra, du ska säkert bli journalist. Eller inte. Och har jag skrivit frågor till alla intervjuer? Nä. Vill bara att denna jävla helg ska vara över, då kommer det antagligen förhoppningsvis kännas så otroligt fruktansvärt bra. Förmodligen kommer det också kännas väldigt bra under Rookie med, när det väl satt igång. Jag tycker ju att det är kul innerst inne, men jag har alltid samma före-intervju-ångest och vill mest bara försvinna.

I övrigt är det väl som vanligt. Har inte träffat mitt Sumseven, förutom Cicci och Pau, sedan i fredags. Känns ganska tråkigt. Förhoppningsvis lever dom och har det bra. Therese kan jag förhoppningsvis träffa ikväll mellan alla intervjuer och spelningar och gråta mot hennes axel. Och som bajs på spyan börjar skolan på måndag. Sedan är det en evighet till lov. Jag ber om ursäkt för detta fruktansvärt negativa och deprimerande inlägg, men jag var tvungen. Annars hade jag legat i mina egna inälvor på golvet och tjutit för länge sedan. Tack för att ni lyssnade. Nu ska jag ta mitt liv. (till en ny nivå, som Vapen T skulle sagt)