Square one here I come

Precis när min hjärna mådde som bäst utan tankar på jobbiga saker, ska det komma tillbaka. Tankar som jag haft ett helvete med att få bort, återvänder lagom tills jag vant mig vid att de är borta. Så nu är det bara att börja om från början igen. Det värsta är att jag varje dag kommer att bli påmind och det kommer nog ta ett tag innan jag vant mig vid det och kan tänka på något annat. Det lättaste vore om jag denna gång kunde tänka tankarna väldigt snabbt och få det överstökat så de försvinner så fort som möjligt. Men min hjärna är väldigt okontrollerbar och jag kan egentligen inte göra någonting åt något. Tankarna får tänkas och ta över mitt liv och mina drömmar. Det är jobbigt men jag börjar bli van vid saker som etsar sig fast. Men det värsta jag vet är att älta saker som jag redan ältat och som jag egentligen inte vill älta, men som automatiskt ältas av min något störda hjärna. Det enda som egentligen hjälper att att göra saker som kräver lite andra tankar så att det inte finns plats för de jobbiga tankarna. Eller att skriva av sig. Ni kanske inte fattar ett piss av vad jag snackar om, men det spelar ingen roll, för det måste ut nånstans. Så om ni idag funderat på hur Linneas hjärna mår och vad som händer där, har ni nu fått en liten uppdatering. Jag lär återkomma med mer resultat i hur det går med utrotningen av mina jobbiga tankar.