The final break

Eftersom att jag har varit lite upptagen de senaste måndagarna med Kos och drömmande om Kos och lite annat, håller jag nu på att se de allra tre sista avsnitten av Prison Break. Än så länge har jag sett ett av dem, och jag grät. Paulina sa att jag var en tönt, men hon förstår inte. Om världens godaste människa dör, då gråter man. Michael Scofield är min och alla andras hjälte och jag kommer alltid att älska honom. Och jag kommer alltid att älska Wentworth Miller för att han har gjort Michael så underbart vacker.

I väntan på att avsnitt 23 och 24 ska komma ner till min dator ska jag tvätta mina skor (som för övrigt legat på balkongen täckta av jord sedan festivalen, den 12 juli) och äta en apelsin.