När en träningsnarkoman blir sjuk

2009-09-03 @ 18:38:18

Nu sitter jag inne på mitt rum och tänker på träningen som pågår just nu och som jag inte är på. Varje gång jag är hemma fast inte tränar, har jag alltid samma känsla. Och den är hemsk. Det känns så fel och som att jag "skolkar" från träningen. Jag är inte van att stå över träningar helt enkelt, det händer väldigt väldigt sällan i mitt liv. Och anledningarna är oftast samma de få gånger jag inte tränar. Antingen så är jag inte hemma (och med hemma menar jag utanför staden eller landet, inte hos nån kompis tre kvarter bort) eller så är jag lite sjuk och mamma tvingar mig att vara hemma. Det är aldrig jag själv som tar beslutet och säger att jag inte ska träna, det går inte. Jag vill ju träna, så varför skulle jag inte? Min hjärna och kropp är programmerad att träna fotboll varje vecka och spela match varje helg. Blir det inte så, så mår jag lite konstigt. Ikväll var det mamma som tog beslutet och sa att jag var sjuk och skulle skicka sms till tränare Håkan. Min sjukdom grundade hon på att jag hade hostat inatt och sovit två timmar i eftermiddags. Och så regnade och blåste det ute och det är ju inte bra...? Jag själv tycker inte att jag mår sämre, snarare bättre, än tidigare i veckan när jag tränat och i helgen när jag spelade match. Jag kallar mig förkyld och sitter nu hemma och har lite ångest. Men det har sina fördelar. För mamma kom hem förut med en GOAL-tidning med väldigt mycket Barcelona och La Liga, en Sportmagasinet med ännu mer Barcelona och en 200g Marabou Daim. Jag försökte för övrigt dokumentera detta, men tröttnade på att bilderna blev så dåliga och sket i det. JAG VILL HA MIN ERNST-ERIK!!! Eller någon lite bättre än min lilla tönt till kompaktkamera. Hur som helst - jag tror inte att jag kommer att bli rastlös ikväll. Tidningar och choklad och antagligen lite Simpsons och Family Guy - det ska jag nog bli frisk av.

En liten blid kan jag faktiskt bjuda på, som inte är för dålig. Min Green Day-biljett, som jag är väldigt stolt över. Ska förhoppningsvis få lite ackreditering och sånt så jag kan skriva nåt bra till Frizon. JAG LÄNGtaaar...





Linnea Allmänt Permalink


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0