En liten hyllning

Jag lånade alla säsonger av Jackass av Rasmus förra söndagen. Idag har jag sett alla. Förr tyckte jag inte om det så mycket, men fyfan vad jag skrattar nu. Dom var ju helt sjuka i huvudet. Därför vill jag hylla dom lite nu, några år senare. Jag önskar jag var lika modig/störd ibland så det hände saker och ting, eller kanske inte. Såhär trevlig kan Johnny Knoxwille se ut: 
  

Hej på en stund!