Femton sekunder av allt
2010-09-13 @ 16:53:33I en näst intill arbetslös 19-årings liv händer det inte speciellt mycket så här precis efter sommaren. I helgen har jag jobbat på det hederliga Astrid Lindgrens Värld med att sälja ytterst lite korv och mos, då det inte är speciellt mycket folk där nu. Men pengah får jag för det och det är det viktigaste. När jag hade slutat igår sprang jag som en idiot för att avreagera mig lite. Det jag sprang på var typ hälften vilja, hälften ilska, för någon energi hade jag inte. Alla mina psykiska känslor fick jag ur mig i alla fall. Dock satte sig smärtan i foten istället. Det gjorde så ont att jag näst intill grät mig till sömns och var inställd på att amputera idag.Men innan det hade vi superSum7minusIna-reunion hos Felle igår kväll. Vi samlades klockan 19:00 och skiljdes ca 23:45 efter att ha pratat, pratat och pratat. Gutt var det. Idag vaknade jag 12:45 och åt ett tunnbröd med ost, två korvar med bröd och ett stekt ägg till frukost. Det kan ha varit den konstigaste frukosten jag någonsin ätit, men gott var det. Sedan dess har jag i princip bara läst.
På onsdag ska jag börja ett nytt litet jobb, som ledare för små barn som ska testa på massa olika idrotter. Jag och femton 4-åringar i en timme och efter det jag och femton 5-8-åringar en timme till varje onsdag i tolv veckor. Jag börjar bli lite nervös faktiskt, men det löser sig väl det också. Pengah, pengah, pengah. Och pengah kommer det gå åt, för jag tänker minsann följa efter min kära vän Paulina till Barcelona. Den 9 december drar jag och den 10 ska vi se Two Door Cinema Club. Sedan får vi se när jag kommer hem. Förhoppningsvis typ aldrig...
Foten lever och sitter kvar idag förresten och gör inte alls ont.
Hej då! Och förlåt för att det blev så långt, men ni behöver inte läsa, ingen tvingar er.
Hej då! Och förlåt för att det blev så långt, men ni behöver inte läsa, ingen tvingar er.