You weren't supposed to leave me now

2010-09-07 @ 21:55:11Jag är hemma och jag lever. Tror jag. Det känns hela tiden som att jag lever i en dröm just nu. Både mardröm och lycklig dröm på samma gång. De nio dagarna i Eslöv var helt underbara och Malmöfestivalen var obeskrivligt grym. Men att lämna Julia var lika hemskt som vanligt och jag saknar redan henne och Skåne. Sedan kom Barcelona och det var helt sjukt. Det mesta hände, vi upplevde så mycket vi kunde, vädret var perfekt, staden var lika underbar som jag kände att den var sist jag var där. Idag har jag försökt att få ordning på alla mina tankar och jag har försökt att vakna upp ur min dröm och förstå vad det är som händer. Men det har inte gått så bra. Livet börjar nu i alla fall, det är det enda jag vet. Och det känns helt underbart på alla sätt. Jag fick ändå verkligen känna att jag levde idag när jag var i Västervik och tatuerade foten. Det kändes. Ska lägga upp en bild på det så småningom.

Fortsätter jag skriva mer än så här kommer jag antagligen aldrig att sluta. Så mycket känslor, tankar, drömmar, viljor och oviljor har jag i mig just nu. Men det löser sig. Det vet jag. Puss, hej och god natt.