Det här är slutet på resan och början på en ny

2011-12-20 @ 21:58:23Imorgon kommer min käre far till Oslo och på fredag morgon klockan 04 kör vi hem till Vimmerby. Då flyttar jag ifrån staden och landet som jag bott i ett år, 355 dagar för att vara exakt. Alla mina kläder ligger i väskor och kartonger, mina fotoramar, böcker och skivor är nedpackade och det börjar eka här i källaren. Det är så himla konstigt och otäckt tomt. Ikväll åt jag den sista middagen på väldigt länge med tre fina tjejer och en av dem sa jag hej då till på obestämd tid. De andra tar jag farväl av imorgon. På torsdag ska jag krama sönder mina små söta barn för sista gången på obestämd tid och det känns förjävligt.

Jag har gråten i halsen i princip hela tiden. Jag vill gråta av sorg, eftersom att jag ska flytta ifrån en av de finaste städer jag varit i, en helt underbar familj och massa härliga människor. Men jag vill också gråta av lycka, eftersom att jag kommer att flytta hem till mitt lilla Vimmerby (som, tro det eller ej, faktiskt känns helt okej just nu), min älskade och sjukt saknade pojkvän, mina fina föräldrar och några av mina allra bästa vänner. De vänner som lämnat lilla Vimmerby får jag också träffa under några efterlängtade dagar runt jul. Det händer så himla mycket bra nu, samtidigt som jag lämnar så himla mycket bra bakom mig. Jag är helt förvirrad i själen och vet faktiskt inte riktigt vad jag ska göra med alla känslor. Ibland känner jag bara för att gräva ner mig i jorden och ibland vill jag bara skrika ut allt, men inget av det funkar ju riktigt...

Hur bra jag än har haft det detta år och hur svårt det än är att lämna detta, så känns det såklart helt rätt, annars skulle jag aldrig flytta. Jag känner mig färdig här. Jag är färdig med att tvätta, städa, stryka, handla och laga mat åt andra människor. Jag känner mig dock inte färdig med Oslo eller med att spendera tid med Peter och Amalie, men det kommer jag nog aldrig göra, och jag kan faktiskt inte bo här hela livet. Måste vidare, liksom. Och oj vad jag vill vidare! Jag blir helt lyrisk av tanken på att jag fortfarande har så otroligt mycket framför mig, så mycket tid och så mycket möjligheter! 

Jag skulle nog kunna hålla på att babbla så här hela natten, men det ska jag inte. Huvudpoängen är att jag är lycklig. Så fantastiskt, underbart lycklig. Det är tack vare att jag har så många fina människor lite utanför det här livet, som jag bara längtar efter att få ha i mitt liv hela tiden, dygnet runt, nära mig!