Det är ett stort liv

2011-03-29 @ 15:10:17I söndags gick jag en långpromenad åt ett håll jag aldrig gått innan. Jag bara gick, och visste egentligen inte riktigt var jag var eller vart jag var på väg. Men det var ganska skönt. Att bara gå på en väg och inte veta vart den leder. När jag gick där och bara existerade kom jag på att det också är väldigt skönt att leva precis så. Att bara göra och bara vara, utan att tänka och bara se vad som händer. Det blir lite mindre jobbigt och mer roligt då faktiskt.

Under den långa promenaden kom jag också på en massa saker som jag är väldigt glad över i livet och som gör att jag verkligen trivs med allt just nu. Till exempel att kunna gå åt ett håll jag aldrig gått innan och se något jag aldrig sett. Eller att varje morgon vakna (och självklart vara väldigt trött, men det kommer jag alltid att vara) och gå upp för trappen till Norges underbaraste familj. Och att bara vara en del av den familjen och ta hand om Norges sötaste barn, är mitt jobb. Att ha ett sådant megabra jobb är jag glad för. Jag är också väldigt glad över att kunna träna varje dag. Löpa, pumpa mina muskler, cykla, gå, dansa, vad som helst, när som helst. Jag är glad över att ha fina vänner även i denna stad och som gör helger och kvällar mer värda. Att vara lyckligt kär i världens finaste kille är jag helt sjukt glad över. Att få god och bra mat (som till och med jag lagar!) varje dag, att få sova tryggt (i ett väldigt fint hus) varje natt och att få pengar så att jag klarar mig varje månad. Att veta att alla andra som jag bryr mig om också har mat, hus och pengar, och till exempel inte blir hemlösa, dödade, radioaktivt strålade eller attackerade av en flodvåg. Att veta att jag har ett helt liv framför mig och möjlighet att göra precis vad jag vill med det. Att jag inte vet exakt vad jag kommer att göra, gör det nästan ännu bättre. Jag är också fruktansvärt glad över att min älskade mamma kommer hit imorgon och stannar till söndag.

När jag gick där och tänkte på allt detta, försökte jag också komma på något som inte alls gör mig glad i livet. Det enda jag kunde komma på var att jag är alldeles för långt bort från mina allra bästa vänner och världens finaste kille.


Linnea Allmänt Permalink


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0