VAKNA!

Idag klockan 10.04 var jag hemma. Klockan 10.06 låg jag i min säng. Klockan 10.07 sov jag. Klockan 16.43 väckte mamma mig. Då åt vi middag. Nu saknar jag Kos. Jag saknar värmen, den blå himlen, havsbrisen, vågorna, sanden mellan tårna, saltet i munnen och solen i ögonen. Jag saknar mousaka, souvlaki, Mythos, Raki, Ouzo, Smirnoff Ice och Breezer på hotellrummet, äcklig vätskeersättning, vatten, vatten, vatten och issnoppar. Jag saknar Wild Bull och det tomma dansgolvet, West och den proppfyllda baren, tomteblossen, gratis shots, dansen på bardisken, Cactus, Saloon Tex, Fashion, White Corner och alla andra barer som vi har varit och inte varit i, kommit ihåg och inte kommit ihåg. Jag saknar Jimmy, Nils, Steven, Jocke, Snygg Bartender, Super Mario, Mini-Michael Jackson, sliskiga och osliskiga greker. Jag saknar Bom Bom Pow, I know you want me, Hot stuff, Just dance, Oh like it like it I do it like it's hot, When love takes over, Black or white, Everytime we touch, Disturbia, Raise up och Sommartider HEJ HEJ! Jag saknar att inte få spola ner toapappret, att duscha i världens minsta dusch, att höra en tupp gala i örat när man ska sova klockan 05, att sedan vakna till den galande tuppen fyra till fem timmar senare och jag saknar att gå in till Tzezilia och Powlika och äta fet youghurt till frukost varje morgon. Jag saknar att vara antingen full eller bakfull, trött eller pigg, svettig eller jättesvettig, jättepepp eller jävligt pepp, hungrig eller mätt, extremt jävla jätteglad eller väldigt lycklig. För det finns inget mittimellan på Kos. Allt eller inget. Sammanfattningsvis var det allt. Jag saknar Kos. Jag saknar att drömma världens bästa dröm, som jag nu drömt i en vecka. Idag klockan 10.04 vaknade jag ur drömmen. Och jag saknar den.
Nu ska jag sova.