Nattfåk av Johan Theorin
2009-07-29 @ 12:14:35
Igår kväll började jag på Nattfåk av Johan Theorin. Idag läste jag ut den. Så bra var den.
Fåken är en snabb och väldig storm som drar med sig sand, jord och stora mängder snö när den drar in över Öland under vinterhalvåret. Det är inte alltid den kommer, vintern måste vara hård och kall. Men när den kommer vet man att någon snart kommer att dö.
"Fåken höll på att slita sönder ladan. Så kändes det. Men Joakim tyckte att han hörde andra ljud också. Frasande ljud inifrån rummet - långsamma steg över trägolvet. Oroliga rörelser i mörkret. Viskande röster. Kyrkbänkarna hade börjat fyllas bakom honom. Han såg inte vilka besökarna var, men kände en ökande kyla i rummet. De var många, och nu satte de sig ner." (s. 331.)
Huvudpersonen i romanen heter Johan Westin. Han flyttade ifrån bullriga Stockholm till norra Öland med sina två barn och fru för att få lite lugn och ro. Gården de hittade var sliten men vacker. Åluddens gård. Det de inte vet är att gården hemsöks. Hemsöks är kanske fel ord, för det är ingen som visar sig och det är inga tecken på att det befinner sig någon på gården. Det är endast känslan och alla de inristade ord på väggen i ladan som bevisar tecken på ond bråd död i gården och markerna runt omkring. " Till minne av Christian Ludvig 1846", "Elskade Carolina 1868", "Till minne av Greta 1943" står det inristat på väggen.
Ett par månader efter att familjen Westin har flyttat in på gården händer något fruktansvärt. Kristina Westin, mor i familjen, omkommer när hon har gått ut på de hala stenarna vid vattnet. Hon drunknar.
Snart finns det ytterliggare ett namn inristat på väggen i ladan. "Kristina Westin 1996".
Johan gör allt för att få se henne en gång till. Han börjar att tro på de gamla sägnerna om att de döda återkommer vid jul om man sätter upp stearinljus i fönstrena på gården. Utan stearinljusen går de vilse. Men ska Kristina hitta tillbaka?
Nattfåk är en blandning mellan en kriminalroman, en spökhistoria och ett släktdrama. Det gör boken oerhört spännande för alla de olika delarna passar väldigt bra ihop och ger ett djup till historien som annars inte skulle funnits där. Dessutom blir man rädd när man läser boken och det är ett starkt tecken på att spökhistorierna fängslar och berör.
Gillar man gamla sägner om offermossor, spöken och fyrar som bara lyser när någon ska dö tycker jag att man bör läsa Nattfåk! Den är dessutom relativt lättläst, texten är stor och man flyter lätt igenom den.
Fåken är en snabb och väldig storm som drar med sig sand, jord och stora mängder snö när den drar in över Öland under vinterhalvåret. Det är inte alltid den kommer, vintern måste vara hård och kall. Men när den kommer vet man att någon snart kommer att dö.
"Fåken höll på att slita sönder ladan. Så kändes det. Men Joakim tyckte att han hörde andra ljud också. Frasande ljud inifrån rummet - långsamma steg över trägolvet. Oroliga rörelser i mörkret. Viskande röster. Kyrkbänkarna hade börjat fyllas bakom honom. Han såg inte vilka besökarna var, men kände en ökande kyla i rummet. De var många, och nu satte de sig ner." (s. 331.)
Huvudpersonen i romanen heter Johan Westin. Han flyttade ifrån bullriga Stockholm till norra Öland med sina två barn och fru för att få lite lugn och ro. Gården de hittade var sliten men vacker. Åluddens gård. Det de inte vet är att gården hemsöks. Hemsöks är kanske fel ord, för det är ingen som visar sig och det är inga tecken på att det befinner sig någon på gården. Det är endast känslan och alla de inristade ord på väggen i ladan som bevisar tecken på ond bråd död i gården och markerna runt omkring. " Till minne av Christian Ludvig 1846", "Elskade Carolina 1868", "Till minne av Greta 1943" står det inristat på väggen.
Ett par månader efter att familjen Westin har flyttat in på gården händer något fruktansvärt. Kristina Westin, mor i familjen, omkommer när hon har gått ut på de hala stenarna vid vattnet. Hon drunknar.
Snart finns det ytterliggare ett namn inristat på väggen i ladan. "Kristina Westin 1996".
Johan gör allt för att få se henne en gång till. Han börjar att tro på de gamla sägnerna om att de döda återkommer vid jul om man sätter upp stearinljus i fönstrena på gården. Utan stearinljusen går de vilse. Men ska Kristina hitta tillbaka?
Nattfåk är en blandning mellan en kriminalroman, en spökhistoria och ett släktdrama. Det gör boken oerhört spännande för alla de olika delarna passar väldigt bra ihop och ger ett djup till historien som annars inte skulle funnits där. Dessutom blir man rädd när man läser boken och det är ett starkt tecken på att spökhistorierna fängslar och berör.
Gillar man gamla sägner om offermossor, spöken och fyrar som bara lyser när någon ska dö tycker jag att man bör läsa Nattfåk! Den är dessutom relativt lättläst, texten är stor och man flyter lätt igenom den.
