I wish I was a punkrocker with flowers in my hair

2010-03-28 @ 18:41:57Denna helg har jag ägnat åt att återhämta mig och samla livslust inför den sista tiden av den första delen av det första livet. Om elva veckor tar vi studenten och jag tror att det är dags att börja ta vara på varenda jävla dag nu. Varje fest är vara den sista med just de människorna, på just det stället och med just den stämningen. Varje litet umgänge kan egentligen vara det sista. Hemma, i skolan, på stan, på Harrys, i skogen, på Ica, i bilen. Överallt, när som helst, med vem som helst. Efter den 11 juni kommer allt och alla successivt att börja försvinna.

Allt är så fruktansvärt konstigt under denna tid. Ena dagen har jag explosivt överflöd på livslust och vill göra allt som går att göra. Leva livet, jobba där, flytta dit, resa överallt och vara med alla. Nästa dag är jag livrädd och vill bara ligga under täcket tills jag är fyrtiofem och varken ta studenten, jobba, leva livet eller resa någonstans. Fast jag antar att det är ganska vanliga känslor hos 18-åriga människor. Det är nog liksom meningen att man ska känna så, för att man ska inse massa saker. Vad det nu är vet jag inte riktigt än. Men säkert något jättebra.

Fan. Nu har jag gjort det igen. Börjar skriva ett inlägg om vad jag har gjort i helgen och slutar med djupa livsgåtor och meningen med livet. Några känslor lättare blev jag nog iallafall.

(En liten parentes också, till Sumseven. På onsdag går en bil till Linköping. Links och Lellks ska hämta sina balklänningar och säkert gå in i en och annan affär. Övriga är alltså också välkomna)