Paradiset på jorden

2011-02-03 @ 17:32:59Okej. Jag säger så här: De senste tre veckorna har varit bland de bästa, härligaste, mysigaste, roligaste, äventyrligaste och skönaste veckorna i hela mitt liv. Vi har haft det helt underbart i Filippinerna, jag och min kärlek. Jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta och berätta om allt men jag har faktiskt fört lite dagbok varje dag och med hjälp av den och bilder vi tagit ska jag göra mitt bästa.

Vecka 1

Det hela började med att Elias syster och hennes sambo skjutsade mig, Elias och Paulina till Arlanda. Där fick vi reda på att båda våra flyg var försenade en timme, och endast våra. Himla konstigt men då fick vi i alla fall lite mer tid till umgänge innan vi skulle åt helt olika håll i världen. När vi sagt hej då väntade 17 timmars flygresa. Med en livrädd Elias och en halvrädd Ina så trodde vi att det skulle bli rikigt jobbigt. Men det gick hur bra som helst! Sov mesta delen utav båda resorna (mellanlandade i Doha) och det var superservice på planet och det underlättade en hel del. Sen hade man ju också något att se fram emot...

Väl framme i Cebu, Filippinerna, så blir man som alltid lite chockad över hur allt funkar i andra länder. Vi möttes av vakter med stora shotguns och i taxin från flygplatsen till båtterminalen så fick chauffören låsa bilen för det kom fram en hjord gatubarn som var väldigt facsinerade av oss vita och började banka på rutorna. Lite creepy. Så första timmen i Filippinerna var mest förvirrande och skrämmande för de var verkligen inte vana vid turister i storstäderna så många kom fram och ropade på oss. Alla vill hjälpa till att bära väskorna och hålla upp dörrar, men i början visste man inte om det bara var för att vara vänliga eller om de utnyttjade en. Men snart fick vi veta att Filippinerna måste vara världens vänligaste folk. Vi tog färjan över till en ö som heter Bohol där vi checkade in på ett jättemysigt hotell som heter Bohol Tropics. När man kommer till ett hotell får man hjälp av cirka 5 personer. En som hjälper en att ta dig till hotellet, en som tar emot dig, två bär dina väskor och en visar dig rummet. Man blir kallad Sir och Mam och man känner sig väldigt välkommen. På kvällen åt vi jättegod mat och drack San Miguel som är  den goda ölen man dricker i Filippinerna. Då fick vi också verkligen se hur billigt det var att äta, cirka 30 kronor för en måltid med kött, potatis och öl på en restaurang.

Bohol Tropics. Bodde i en av de små söta stugorna.

Dagen efter reste vi vidare med taxi över till den lilla ön Panglao. Chauffören körde runt oss till de olika hotellen som låg på stranden (mitt på stranden) tills vi hittade ett där det fanns rum lediga - Bohol divers. Också ett superfint hotell med jättegullig receptions- och barpersonal.

Alona Beach, Panglao.

Pina Colada och Mango Shake.

På utflykt på Bohol. Här åkte vi restaurangbåt på ett Mangrowträsk.

Som sagt, vi var väldigt fascinerande.

På utsiktspunkten vid Chocolate Hills, ett landskap bestående av tusentals runda kullar som bildats av
naturen.

Kollade på söta miniapor, som bara lever vilt på Bohol.

De 7 dagar vi spenderade på Panglao så hade vi det guld. Låg på stranden, badade, åt god mat, drack drinkar, åkte på utflykter, dök (jag dök!! Bland FISKAR!!) och kollade på delfiner 200 meter från stranden och njöt av att vara i paradiset.

Dyka bland tusentals fiskar i korallreven.


Ute och kollar på delfner. När någon såg delfinerna racade alla båtar dit. Vi krockade till och med med
en annan båt. Haha!


Vecka 2

Efter en vecka på Panglao köpte vi flygbiljetter till ön Boracay som ligger högre upp i landet. Så tillbaks med båten till Cebu och sen flög vi med ett litet propellerplan till Caticlan, som förövrigt blivit utnämnd som världens sämsta flygplats. No shit? Ett litet hus med skynken istället för dörrar ut till start-och landningsbanan. Annars gick allt väldigt smidigt. Utanför träffade vi en schyst turistkille som hjälpte oss ända från flygplatsen, över med båten till Boracay, och letade hotell med oss. Stranden på Boracay kallas för White Beach, och det var verkligen VIT sand. Stranden är 4 km lång (!!) och är indelad i tre stationer. Station 1, station 2 och station 3. Vi valde att bo på station 1 med mindre folk på stranden men lite dyrare hotell (dyrt hotell=ca 500 kr/natt per rum). Hotellet hette Las Brisas och man bor verkligen på stranden. Här fanns det också mycket mer butiker än på Panglao och det fanns till och med en galleria som kallas för "D Mall". Och längs strandpromenaden finns hundratals restauranger och span. Havet är helt underbart, man kan inte fatta hur havsvatten kan vara så klart. Det är som att bada i en stor bassäng, fast med sandbotten och småfiskar omkring en.

Vid vårt hotell, Las Brisas.

Åka Tricycle. (Ursäkta spegelbilden)

Åt buffé på Boracay Regency. Killen som tog bilden var jättegullig men förstod inte riktigt det där med
skärpa...

Vi fortsatte med att bara njuta till fullo och spendera dagarna på stranden och i havet. På kvällarna åt vi på mysiga restauranger och kollade runt i alla små butiker. Vi lärde även känna ett äldre par som vi hängde lite med på dagarna och gick ut och åt och drack drinkar med. Tänk att man kan umgås med så pass mycket äldre och ändå ha så kul?

Thomas och Annelie, som vi umgicks lite med.

Åt krokodil, var faktiskt en himelsk upplevelse.

Dricka öl i vattnet.

Gick runt bland klipporna längs stranden.

Solnedgången på Boracay var helt otrolig.

Efter cirka fem dagar kände vi att vi ville flytta till station 2 där alla restauranger och butiker finns. Så vi checkade ut från Las Brisas och flyttade in på DeParis som är ägs av en fransk man och hans filippinska fru. Mannen heter Roger och hasar omkring i hotellts restaurang och är allmänt söt. Här betalade vi halva priset för en natt och rummet var minst lika fräsht.
En annan sak som är bra med Filippinerna är att man kan få massage, manikyr och pedikyr vart man vill. På stranden, på hotellrummet eller på spa. Och det är superbilligt. Så självklart provade vi på detta och det var ju helt underbart. Hur ska jag kunna fortsätta få massage här hemma nu? Kommer ju att bli ruinerad. Men jag saknar det redan...

Manikyr och pedikyr på stranden. Snacka om att känna sig ompysslad.

Sista dagen på Boracay hyrde vi en speedboat med tre snubbar som skulle ta oss runt ön, men vågorna var så sjukt höga så vi åkte bara från udde till udde på samma sida men det var mer än nog. Vi stannade och snorklade och kollade på olika stränder och otroligt fina hotell och bungalows. Dagen efter skulle vi åka tillbaka till Cebu och det kändes väldigt tråkigt att lämna Boracay. Men samtidigt visste vi att vi ska åka tillbaka hit igen!

Våra båtkillar.


Tidigt på morgonen tog vi sällskap med bartendern på vårt hotell till flygplatsen. På Boracay tar man sig lättast runt med tricycle, en moppe med sidovagn/hus, och vi hade haft många galna tricyclefärder förut men denna påväg till flygplatsen tog priset som den galnaste. Det var kolsvart ute, i kurvorna åkte vagnen på två hjul och våra resväskor låg på taket. Han gasade på så mycket att det lät som att motorn skulle sprängas. Vi överlevde dock och satte oss på båten med 20 nyktra och 1 svinfull och åkte mot flygplatsen. Sen kan ni ju bara tänka er hur incheckning, säkerhetskoll och så vidare funkar på världens minsta och sämsta flygplats. Men till slut satt vi på planet och 50 minuter senare landade vi i Cebu igen. Där hade Elias syster fixat ett rum på Radisson åt oss eftersom hon jobbar för dom här i Stockholm. Detta Radisson är det första i Asien och byggdes i somras och är helt sjukt fint. Servicen var också helt galen och de hade någon som jobbade med allt, 8 personer jobbade med att öppna dörrarna i entrén, 5 jobbade i baren, 4 i receptionen, ca 10 personer som sa Good Morning/ Good Afternoon när man kom till lobbyn, 50 i matsalen. Ja ni förstår, man blev ganska uppassad. I alla fall så hade vi tänkt tillbringa våra sista två dagar i Filippinerna på SM, ett stort shoppingcenter som låg granne med vårt hotell. Och vi levde verkligen i detta köpcentrum i två dagar och ändå tror jag inte vi såg allt. Vi ökade i alla fall vår bagagevikt från 7 kilo och 9 kilo till 17 kilo och 19 kilo. Vi shoppade alltså tio kilo var och slutade bara för att det inte fick plats mer i våra väskor. Jättebra shopping och superbilligt! Sista dgen hämtade en taxi upp oss 15.15 och körde oss till flyget som tog oss hem till Stockholm. Där möttes vi av snö och två glada föräldrar. Det är skönt att vara hemma samtidigt som jag redan vill tillbaka till paradiset igen.

Vårt rum på Radisson.

Poolen bredvid parkeringen till SM.

Paus i shoppandet.

Hotellets lobby.

Lite shopping.

Det blev visst en väldigt lång berättelse men jag vet inte hur man ska korta ner tre underbara veckor. Har ändå hoppat över hälften av allt jag egentligen också vill berätta men det får jag göra för er när vi träffas! Längtar så mycket.