jag kommer jag kommer jag kommer jag kommer jag tror jag är kär

2011-03-01 @ 22:08:08Klockan är snart tio och jag sitter vid datorn. Som vanligt. Tröttheten börjar närma sig, men jag tänkte ge Big Brother en chans till klockan 22. Sedan är det Criminal Minds vid 23.00, inte att förglömma! Mitt favvoprogram. Det är däremot inte Big Brother, alltså hur kan de förstöra ett program på det sättet? Alla som deltar är hjärndöda, totalt. Annat var det de första säsongerna, då var det åtminstone vanligt folk med. För om de som är med i huset i år är vanligt folk dör jag. Usch. Ibland är hoppet om mänskligheten litet.

Jag är trött på Vimmerby, trött på allt som händer och sker i den här staden. London var fint, dit vill jag igen snart. Funderar på att dra utomlands över min födelsedag, skulle vara skönt! Vad kan vara bättre än att fira den i någon fin storstad i Europa? Inget. Annars vill jag att det ska ske förändringar snart. Jag stannar inte i stan längre än till 1 september, det har jag lovat mig själv. Jag förtvinar annars. Men vad ska jag göra och vart ska jag bo? Jag har aldrig haft någon större äventyrsreslust, typ backpacka i Thailand och dylikt, så det går bort. Jag är inte heller sugen på att flytta utomlands, typ Norge , och jobba. Känner jag inte alls för. Jag vill plugga. Det är min dröm mer än att något annat. Som det ser ut nu, om jag kommer in det vill säga, blir det journalistik i Stockholm eller eventuellt kriminologi i Stockholm. Men fasen, har ju alltid varit lite rädd för den där staden men den lockar nu! Konstigt. Det är nog snarare utbildningen och vännerna däruppe som lockar mer än själva staden. Men det är kanske bara mina fördomar som spökar. Finns det bara Moderater på Stockholms gator? Är alla tjejer Stureplansbimbosar? Pratar alla med vedervärdig dialekt? Är utseende och image allt som betyder något? Är det omöjligt att komma in på klubbar och man inte har en djup urringning och flörtar med vakten? Ja ni ser ju. Fördomar, right?

Imorgon sätter jag mig mot ett tåg till en annan stad i Småland. Ser fram emot en mysig långhelg men en person jag tycker om. För på måndag är det arbetsintervju som gäller? Det ser jag mindre fram emot.. Tror inte att jag kan hoppas för mycket på jobbet då jag var "en av de yngsta de någonsin kallat in".. Är rädd. Tydligen, läste jag på hemsidan förut, ska man förutom ett vanligt intervjusamtal även genomgå psykologiska tester och dylikt. Är jag mentalt stabil?? Det är frågan.

Imorgon befinner jag mig hos den hära - nääjs.