revolterar man mister man allt
2010-09-17 @ 10:44:58Hela morgonen har jag lyssnat på Björn Afzelius, en fantastisk man och musiker som tyvärr gick bort alldeles för tidigt. Lyssna och njut!
Nu när jag har varit hemma i en dryg vecka längtar jag redan bort. Den här gången är det London, en stad jag alltid har velat besöka. Om jag törs och vill i vår tänkte jag söka som au pair dit, men jag skulle gärna vilja besöka staden en gång först.
Jag vill göra saker som att åka upp i London Eye...
..åka till Camden Town och besöka en massa mysiga marknader..
...gå på Madame Tussauds...
...besöka Oxford Street och handla kläder...
... och mycket mer!
Om man vill flyga till London med Ryanair kostar det runt 200 kronor tur och retur. Nackdelen med det är att man bara åker med handbagage men om man lägger till några hundralappar får man 20 kg extra.
Stockholm Skavsta - London Gatwick
Måndag 25 Oktober 18:50 - 20:00. 55 kronor
London Gatwick - Stockholm Skavsta
Fredag 29 Oktober 20:25 - 23:30. 144 kronor
Vandrarhemmet jag har kollat upp heter Royal Bayswater Hotel och ligger centralt i London. För fyra nätter i en sovsal där både män och kvinnor sover betalar man 420 kronor.
Så, vem vill bli mitt resesällskap?! Seriöst.
Carol: Yeah, yeah.
Max: It's very good.
Carol: We were gonna make a whole world like this. Now, everyone used to come here, but you know... you know what it feels like when all your teeth are falling out really slowly and you don't realize and then you notice that, well, they're really far apart. And then one day... you don't have any teeth anymore.
Max: Yeah.
Carol: Well it was like that.
Max: Carol, did you know the sun was gonna die?
Carol: What? I never heard that... Oh, come on. That can't happen. I mean you're the king, and look at me, I'm big! how can guys like us worry about a tiny little thing like the sun, hmm?
Carol: This part of your kingdom's not so good.
Max: Why?
Carol: Well, look: this used to be all rock, and now it's sand, and then, one day, it's going to be dust, and then the whole island will be dust, and then... well I don't even know what comes after dust.
Carol: If I was stranded on a desert island and could only take one thing, it'd be Douglas. We can share him if you want.
Judith: Happiness isn't always the best way to be happy.
Where the Wild Things Are.
(Såg filmen igår och den var fantastisk.)
Max: Did you make this?
Carol: Yeah, yeah.
Max: It's very good.
Carol: We were gonna make a whole world like this. Now, everyone used to come here, but you know... you know what it feels like when all your teeth are falling out really slowly and you don't realize and then you notice that, well, they're really far apart. And then one day... you don't have any teeth anymore.
Max: Yeah.
Carol: Well it was like that.
10 FAVORITER
Färg: Ljust blått, lite somrigt med Madicken-känsla.
Mat: Räknas Keso?
Band: Jag måste säga Kent. Eller Thåström. Kanske Håkan Hellström. Nationalteatern?
Film: Hm.. Amelie från Montmarte är svinbra. Annars älskar jag fängelsefilmer typ som the Shawshank Redemption.
Bok: Föredrar facklitteratur så det är svårt att svara på.
Sport: Kubb! Mitt i sommaren med underbara människor och öl.
Årstid: Maj. När det är vår och man kan börja klä av sig kläder och sitta i parker med solglasögon på och bara vara allmänt pirrig och lycklig för att sommaren närmar sig.
Veckodag: Fredagar. Av den anledningen att det är helg.
Glassmak: Vanlij eller choklad.
Tid på dygnet: Kvällar. Runt klockan 19 på vintern när det är alldeles mörkt och man sitter under täcket framför teven och ser en dyster film medan snön faller utanför. Eller klockan 19 en sommarkväll när man korkar upp första cidern och känner den söta smaken rinna ner i halsen samtidigt som man lyssnar på Vi två 17 år av Håkan Hellström och får nostalgikänslor. Sedan ger man sig ut i natten och bara känner sig väldigt fri.
9 FÖR TILLFÄLLET
Humör: Sorgligt. Ensamt.
Smak: Kaffe.
Kläder: Myskläder.
Bakgrund: Caj Karlsson och en fin kvällshimmel.
Nagellack: Inget.
Tid: tjugotjugo
Omgivning: Mitt fina rum med Marilyn Monroe-prylar och ett Loch Ness-monster på väggen.
Irritationsobjekt: att jag inte tycks vara lycklig för tillfället trots fina minnen och fina resor framöver
6 HAR DU NÅGONSIN
Dejtat någon av dina nära vänner: Har aldrig riktigt dejtat. Tror jag.
Brutit mot lagen: jo men det har många.
Blivit arresterad: Aldrig.
Badat naken: Ja men absolut. Blev lite av en nattradition i sommar.
Varit med på TV: Ja men jag tror inte att jag har sagt något på tv, utan bara setts.
Kysst någon du inte känner: Givetvis.
3 PERSONER
Du kan berätta allt för: har svårt för att öppna mig.. men Therese vet mycket. Och Adina.
Du tycker om: min syster.
Du inte gillar: tvivlare (jag är själv en)
2 VAL
Kaffe eller te: Meh, kaffe.
Vår eller höst: Vår.
1 ÖNSKAN:
att rätt färg vinner valet den 19 september.
Lista från Niotillfem
(http://vickanonline.blogg.se/images/2009/madicken_11726688121_45187567.jpg; http://4.bp.blogspot.com/_xkS_AwSgXaw/SqAGhTE0c0I/AAAAAAAAByg/vThJ8_TNuX4/s400/h_kan_14__1135878945.png; http://sorayamarx.tumblr.com/page/2;http://www.maiburogu.se/wp-content/uploads/2009/03/sakura.jpg)
bild 1: från Adinas Facebook på Angelica och hennes kille
bild 2: google
Igår bokade vi flygstolar till min kusin i Spanien! Vi åker den 1 september och kommer hem den 8 och det ska bli grymt roligt att se henne igen! Hon och hennes pojkvän hälsade på oss i Sverige i somras men nu är det vår tur!
Det är jag, Therese och Åse som tar vårt pick och pack (eller nja.. vi åker enbart med handbagage..) och drar till Spanien i en vecka. Jag hade gärna sett att hela Sum7 följde med såklart, men det går inte då vi måste få plats i en bil och få plats i huset och sådant. Tyvärr är det så, men de löste ju det med en egen Spanien-resa till Barcelona. =)
Men det kommer hursomhelst bli hur kul som helst att träffa min kusin igen! Längtar!
Igår såg jag på filmen ovan. Närkontakt av fjärde graden, eller The Forth Kind gjort av regissören Olatunde Osunsanmi.
Filmen handlar om Dr. Abigail Tyler som arbetar med en studie om människors sömn i staden Nome i Alaska. Alla de hon intervjuar har sett en vit uggla sitta och titta på dem och ibland har även andra onaturliga saker hänt dem. Abigail har själv varit med om dessa upplevelser och hennes man, som arbetade tillsammans med henne, tog livet av sig. Dr. Tyler är fast besluten att ta reda på vad som har hänt i staden Nome, som har extremt höga självmordssiffor och FBI har besökt staden mer än 30000 gånger sedan 60-talet. Vad är det som händer i Nome?
Filmen sägs vara verklighetsbaserad och har till och med verkliga filmsekvenser med som bygger upp historien och sanningsvärdet ytterliggare. Men är det verkligen sant? Finns det UFO:n som kidnappar människor?
Svaret på den frågan går givetvis att diskutera, själv tror jag på någonting där uppe, men filmen i sig är inget bevis.
Hon som spelar den "riktiga" Dr. Abigail Tyler heter egentligen Charlotte Milchard och är skådespelerska.
Charlotte Milchard.
Dr. Abigail Emily Tyler.
Dessutom är han som intervjuade "den riktiga" Dr. Tyler regissören Olatunde Osunsanmi.
Det finns andra saker man kan påpeka på i filmen också, som påverkar dess sanningsvärde.
1. Varenda klipp i filmen som visar övernaturliga saker, som människor som svävar, eller ett rymdskepp över huset som suger upp Dr. Tylers dotter i luften, är oskarpa eller suddiga och dessutom är det enorma störningar i bilden. Man ser ingenting förutom förnimmelser om vad som händer. Om nu utomjordingarna kunde störa våra kameror så att inga bevis mot dem finns, varför gör de inte det från början? Så att man inte ser någonting alls?
2. När Abigail blev kidnappad av utomjordingar så blev hon dragen ut genom dörren, därav rivmärken i golvet. Men när hennes dotter kidnappades strålade de upp henne genom taket. Varför denna variation på sätt att kidnappa?
3. Att ha sett sådana klipp som finns med i filmen, och till och med upplevt det själva (som vissa av psykologerna i filmen gjorde) och sedan ändå förneka det och skylla på naturliga saker. Det är skumt.
4. Staden Nome säger att de riktiga dokumentärbillderna aldrig funnits i staden och därför inte kan ha gjorts av någon som bor där eller ens hänt där.
5. Awalowa Odusami, en psykolog som var med under vissa hypnoser i filmen där det hände övernaturliga saker, ville inte vara med i filmen sade eftertexterna. Men. Det känns som om att han är baserade på regissören Olatunde Osunsanmi.
Men. Det finns saker som gör att man ändå inte kan sluta tro på det.
1. De säger klart och tydligt att alla namn i filmen är utbytta. Därför går det inte att googla dem. Men. De säger väl också att Dr. Abigail Emily Tyler inte är ett påhittat namn och att hon som spelar henne i filmen ("den riktiga") är verklig och inte alls påhittad. Men enligt mina efterforskningar är hon det.
2. Det har hänt konstiga saker i staden Nome i Alaska. Mellan 1960 och 2004 har cirka 20 personer dött mystiskt eller försvunnit i staden. År 2006 gick dock FBI ut med att anledningen var alkolism och kalla vintrar. Men det kan man kanske inte lita på.
3. Det finns andra historier som stämmer överrens med dessa från filmen. Personer som har sett ugglor i samband med UFO:n och personer som säger sig ha blivit bortförda av utomjordingar.
Slutsats: Filmen i sig är förmodligen inte verklig utan bara en påhittad berättelse med "actual videos" för att göra filmen mer trovärdig och därför mer läskig. Men, det finns liknande dokumenterade händelser. Närkontakt av Fjärde graden är dock endast en kryddad Hollwoodproduktion i stil med The Blair Witch Project och Paranormal Activity.
http://www.dt.se/multimedia/archive/00034/Leif_GW_Persson_H07__34316h.jpg
Igår tackade jag ja till grundkursen i Kriminologi som jag har sökt. Det är en 7,5 poängskurs på deltid från Skövde Universitet. Jag blir väldigt sugen på att läsa den när jag läser kursinformationen!
"I den här kursen får du kunskaper om brottslighetens historia, olika kriminologiska teorier, skillnader mellan manlig och kvinnlig brottslighet, brottsstatistik samt ungdomsbrottslighet. Du studerar även de brottspreventiva återgärder som samhället vidtar och effekten av dessa."
Visst låter det extremt roligt?!
Den här sommaren bjuder på extremt mycket roligt att jag avlider av pirr i magen och lycka bara jag tänker på det! Det är resor, nya möten, nya vänner, gamla vänner, inlines, skratt, frihet och fjärilar i magen. Allting utom gråt. Och helst utan ångest också, men jag är väldigt ofta en ångestfylld människa så ja.. lite ångest får nog plats tyvärr.
Söndag till torsdag har min fina kusin Angelica från Spanien varit här och hälsat på med sin spanska pojkvän Dani som varken kan svenska eller engelska. Och jag som bara kan säga hej och några fula ord på spanska... har haft det svårt att kommunicera men ändå gick det så himla bra! Som en väldigt vis människa sa imorse så kommunicerar man till 70 % med kroppsspråket.
Vi var ute på Harrys igår och jag skämtar inte när jag säger att det var den roligaste onsdagskvällen i mitt liv! Jag hade sjukt roligt hela tiden och jag ville aldrig gå hem. Kom hem klockan fem någonting imorse och har nu vilat ut mig någorlunda, för nu ska jag till jobbet.
Nu kände jag att det här blev det virrigaste inlägget på länge, men det får ni stå ut med.
Puss!
bilder från Le Love och Pandora.
..men även inbitna lögnare har sin charm.
Jag kan inte nog tala om hur lycklig jag faktiskt är nu. Trots att livet snurrar på och vänder sig mot de mest underliga håll och mot de mest otippade människorna så lever jag. Jag lever. För första gången på länge. När var det jag tappade bort mig själv? Min rättframma ursäkt för livet är ovanligt bra. Jag har åter igen funnit mig.
Den här sommaren bjuder på så otroligt mycket och jag är obeskrivligt lycklig över att få uppleva den. Tillsammans med de människor jag tycker allra bäst om. Jag tror att ni vet vilka ni är. Låt det förflutna vara glömt.
Snart kommer även beskedet om framtiden på posten. Vart tar jag vägen? Vad ska jag bli? Kommer jag in? Jag ser en framtid där jag kommer bli något stort. Kriminolog? Journalist? Rättspsykolog? Förlagsredaktör? Författare? Det är bara några av de yrken som jag brinner för. Tänk på allt du lärt mig, jag var ekot i ditt lod.
Den 7 augusti åker jag och en person som jag tycker om väldigt väldigt mycket på Kent i Göteborg. Och en vidöppen väg rullar framför oss. Utan GPS och utan lokalsinne ska vi försöka att klara oss till Trädgårdsföreningen, för att se något av det största som finns. Som exakt kan sätta ord på mina tankar. För den uppmärksamma finns det flertalet strofer och utdrag ur låtar från Kents senaste album En Plats i Solen i min text. Som jag sa, ingen kan sätta ord på känslor som de.
Kärlek. Kommer den här sommaren bjuda på kärlek?
Så blås en kyss och fyll min kvot.
Bilden ovan är från Paris där vi var för exakt ett år sedan. Hur fint? Älskar Paris och Frankrike. Idag har jag inte gjort särskilt mycket mer än att sova och jobba, med tanke på att jag inte kom i säng förrän klockan sex imorse (haha det är faktiskt sant) och gick upp klockan 13.00 för att klockan 16.00 bege mig till mitt kära arbete. Är nästan nyss hemkommen, för drygt en halvtimme sedan, då jag jobbade till stängningsdags. Jobbet i sig var inte särskilt spännande idag, men en rolig sak är att 6 personer har kommenterat mina örhängen som jag hade på mig idag och frågat var de var ifrån och sagt att de var fina. Sådant är alltid kul att höra! För den nyfikne så var det körsbär som hänge ifrån Gina Tricots rea som jag köpte förra veckan.
Igår besökte jag och delar av SumSeven Harrys, vilket jag inte ångrade för en sekund när jag väl hade bestämt mig för att gå. Det var inte mycket folk, men jag hade grymt roligt. Umgicks med härligt folk och pratade bland annat gamla minnen.
Imorgon blir det åter jobb, och även dagarna därefter (fram till fredag) men jag tror att jag överlever.
Den största frågan i mitt liv just nu är: Vågar jag se Närkontakt av tredje graden helt ensam? Det är inte utan att man känner sig lite ensam.. men klart jag klarar av det. Eller?
jag kände för att skriva något fint. något att gråta till, eller skratta till, eller bara le lite fruset till. men det går inte. någonstans i mitten på mina fingertoppar stannar de flödande vackra orden om blå frusna sommarläppar (efter ett iskallt nattdopp i sjön), om iskalla blickar som förstör, om försvunna festivaler som tidigare varit fyllda av glädje och musik och om kärlek. Kärleken är det största vi har. trots det trängs de hellre i mina fingertoppar än att sägas. skrivas. och tänkas på. de förblir i det tysta. då slipper alla veta och ingen fråga. precis som det ska vara. singular.
det är då jag mår som bäst.
