Då var nedräkningen igång. Imorgon anländer Linnea till Eslöv, sedan åker vi vidare till Paris tillsammans med Jocke på onsdag. Det ska bli så fruktansvärt skojsigt. Jag har inte längtat någonting förrän precis just nu. Disneyland, Eiffeltornet, Notre dame, Louvren och massa mer ska vi försöka hinna med innan vi åker vidare till Rom/Rio. Det är så mycket som kommer hända så kan inte rabbla upp allt. Det får bli bilderna som berättar det roligaste sen. Skönt ska det bli i alla fall. 10 grader i Paris, 26 i Rio. SOOOOOOOOOOL GE MIG SOL!
Slinga håret sen, José kommer förbi en sväng och kikar på vår boning och sen ska vi träna arslena av oss på fysträningen med fotbollen. Spännande med förkyldningen som vägrar släppa, men nu orkar jag inte vänta längre. Packa måste jag göra också för 3 veckor hemifrån. Det är svårt. Väldigt svårt. Kläder mm för storstad, strand och djungel i en väska.
Rekryteringstesterna gick bra, tyckte jag. Blev förhörd i en timme av två poliser, snackade barndomsminnen med en psykolog lika länge, fick reda på att jag är 5 av 9 på en smarthetsskala och fick visa alla mina kroppsdelar i alla vinklar för en gammal läkargubbe som kom fram till att jag var frisk. Skönt... Att jag är det. I juni får vi besked om vi kommer in. Hinner söka igen innan dess.
Nu ska jag lucha med mig själv och vänta på José. Och Jocke. Och Onsdag 19:00 på Kastrup. Hoppas ni hade en bra helg allihop och att ni snart uppdaterar om vad som händer. För ni lever väl? Jag hoppas. Hejhopp.
2012-02-20 @ 09:41:53 Åh, vilken fantastisk helg! Allt var perfekt och underbart, förutom att Stockholm tog min telefon ifrån mig.. Jag är inte direkt beroende av den och överlever absolut utan att alltid ha med mig mobil, men sjävla grejen att någon stulit två tusen kr från mig, och att jag verkligen inte har råd att köpa en ny - det stör mig! Extremt! Annars var som sagt allt jättebra, massa mys, lite fest och väldigt mycket umgänge. Nu sitter jag här och försöker att inte kollapsa av nervositet, iver, rädsla och allmän skräck. Jag ska jobba några timmar i eftermiddag och sedan åker jag direkt till Kristianstad, sover en natt och sedan gäller det på tisdag. Och onsdag. Sista testerna. HerreGUD. Snälla ge mig och Paulina alla tankar ni har, så kanske vi klarar oss lite extra bra! Nu ska jag försöka koncentrera mig på något annat än att känna massa påfrestande känslor. Wish me luck!
Hej och hå. Bloggandet är inte särskilt roligt längre, eller vad tycker ni? Nåväl, jag slänger in ett litet inlägg då och då för sakens skull.
Fyra veckor i skolan har gått. Fyra fantastiska veckor. Fyra späckade veckor. Fyra stressade veckor. Fyra nervösa veckor. Framför allt har det varit fyra skitroliga veckor.
Nästa vecka har vi vår (a) första tenta (or). På måndagen har vi en så kallad dugga. En dugga är en tenta fast billigare för skolan. Fråga mig inte hur. På torsdag har vi vår första tenta. Där i mellan ska vi layouta och lämna ett reportage.
Allt har än så länge gått bra. Från lärare har jag fått höra väldigt fina saker som har gjort mig glad i hjärtat. Saker som att jag har skrivandet i blodet, att jag är en duktig skribent, att det märks att jag vet hur jag ska hantera det journalistiska skrivandet etc. Jag blev oerhört glad, för journalistiskt skrivande är ingenting jag är van vid. Tidigare har jag läst kurser i kreativt skrivande till exempel och skönlitterärt ligger så långt ifrån journalistisk man kan komma. Så det känns skönt!
Jag börjar känna mig mer hemma i Stockholm. Jag har en fantastisk sambo. Han ställer alltid upp och diskuterar med mig när jag har fått fnatt. Jag har tydligen ärvt pappas "diskussionsådra". Han är en jämställd karl. Jag brukar tänka på det ibland, när jag ser diverse facebookstatusar eller läser något knäppt i en blogg som handlar om mat/disk/städ/latapojkvänner/lataäktamän etc. Utan att generalisera brukar det sällan stå någonting om hushållet i mäns statusar/bloggar. Inte för att man behöver skriva om det, nej, snarare tvärtom. Jag undviker gärna att läsa om andras disk. Men, min poäng var, varför gör kvinnorna den större andelen i hushållet? Jag skulle aldrig få för mig att göra mer än Marcus bara för att jag är kvinna. Aldrig någonsin. Jag kan sträcka mig till att göra mer än honom om jag hade varit arbetslös och gått hemma och drällt hela dagarna eller dylikt, men när båda partner i ett förhållande jobbar eller pluggar, då ska banne mig båda göra lika mycket. Punkt. Nu blev det här en lång utsvävning, men jag brukar bli oerhört irriterad på att läsa om sådant. Kvinnor ska inte acceptera mer att göra i hushållet.
Slutsatsen är att jag och Marcus gör lika mycket hemma, vilket jag är oerhört tacksam för. Hade han inte gjort lika mycket som mig hade jag ändå inte accepterat det, så det är egentligen inget att vara tacksam över. Män ska inte "hjälpa till" utan de ska "göra". Hjälper till gör man inte i sitt eget hem, lika lite som man är barnvakt åt sina egna ungar.
Jaha, vad vad det ni ville läsa om nu igen?
Hmm, nej, intressantare än såhär kunde det inte bli. Nu ska jag återgå till tentapluggandet.
En minnesvärd kväll då Marcus plötsligt fick kvinnliga vibes och bar peruk.
2012-02-16 @ 12:41:31 Förra helgen var som sagt helt underbart fantastiskt och så jävla rolig! Nu är det dags igen. Snart kommer mannen hem och då tar vi Gussen, packad med öl, vin, skridskor, finkläder och räksallad, till huvudstaden! Fram tills nu har jag varit superdupereffektiv. Vaknade åtta, åt frukost, chillade pyttelite, handlade lite, bakade bröd!, pluggade lagom mycket samtidigt som jag gjort matsäck, diskat, bränt en färdskiva och packat. Nu chillar jag lite igen, välförtjänt! Sitter mest och tänker på hur fint det kommer bli i helgen. Dea, Alfred, brudarna på bilden (minus Pål), och Stockholm. Jag gillar verkligen Stockholm, och har inte varit där ordentligt (maskerad på Lidingö räknas nästan inte) sedan den här bilden togs, vilket är i oktober 2010!!! Så det ska alltså blir väldigt kul, tycker jag, speciellt när det är så många fina människor där uppe nu för tiden, mer än någonsin!
Nu ska jag försöka göra något vettigt igen. Hoppas ni får det lika fint som jag, puss hej!
Det behövs inte sägas så mycket. Bilderna säger väl det mesta. Det var kul, skojsigt, underbart, fantastiskt och i princip så nära perfektion man kan komma. Några få själar saknades men det löste sig ändå. Jag och Jocke föll i utmattningskoma resterande del av söndagen. För en stund sedan var allt återställt i lägenheten. Med andra ord, det var en väldigt lyckad inflyttningshelg. Tack allihop för att ni tog er tid att åka timvis för en liten/stor fest. Och hoppas vi ses snart igen, saknar er redan.
2012-02-13 @ 18:14:54Okej, jag tror jag är back on blogg-track igen. Åtminstone lite.
Istället för att rada upp allt som har hänt sedan mitt senaste inlägg, dvs. årsresumén så tar jag bara från den senaste veckan.
Förra helgen till exempel gjorde jag inget annat än mös. Vi styrde iväg mot Kalmar, jag och min andra halva, för att hotella, äta, shoppa och sånt.
Det stora temat för fredag-söndag var LÖVE! och löve blev det.
Dessutom är jag fortfarande lika förtjust vid Kalmar. Mysigt, lagom stort och har det där lilla extra. Så den vackra dagen vi får för oss att röra på oss så hoppas jag att det blir dit.
Dessutom är jag fortfarande lika frälst vid souvlaki. Jag sket i den obligatoriska plankan och valde det grekiska alternativet istället när vi skulle fira tet på restaurangen.
Hade det inte varit snö ute hade jag kunnat tro att jag suttit på apelsin-mannens restaurang på Kos.
Och just det, i torsdags åkte jag skidor i Kisa. Jag och Svahn susade neråt backen bättre än någonsin. Nästan. Ett blåmärke på röva och en undran om hur jag överhuvudtaget vågade ta mig nerför den isiga svarta backen i Sälen. Men min skidkarriär, den kommer.
Mellan all denna skidåkning, löve, jobb, kyla och polle har vi haft parmys med Linnea och Dea. Ätit riskakor ihop och skrattat till Torkel.
Ska snart parmysa igen. Om cirka en halvtimme far vi mot skridskobanan. Jag som inte stått på ett par skriller på x antal år. Kanske i och för sig vore snyggast om jag jämnade upp lite med ett blåmärke på andra skinkan.
Pussss
2012-02-08 @ 16:52:05Åh, vad jag skäms och ber om ursäkt å allas våra sju vägnar! Herregud, så värdelöst uppdaterande! Jag kan personligen erkänna att jag nog har fallit väldigt djupt in i vardagslivet och helt enkelt inte tänkt att det har hänt något värt att nämna här. Det har det ju säkert, men jag har liksom inte haft någon direkt motivation.
Under en väldigt lång tid nu har jag varit allmänt slut, tung i huvudet och inte orkat med något som inte är direkt jättekul. Som till exempel att plugga, läsa, blogga osv. Jag har såklart undrat vad detta beror på och häromnatten fick jag en liten uppenbarelse! Jag drömde nämligen att jag var hos optikern och skulle skaffa glasögon. Drömt och gjort och på fredag har jag förhoppningsvis ett par sprillans nya brillor på skallen! Jag gjorde undersökning idag och det visade sig nämligen att jag nästan inte ser någonting på vänster öga och inte perfekt på höger, vilket gör att jag anstränger mig en himla massa hela tiden. Utan att tänka på det såklart och har därför inte fattat hur jag kan vara så trött hela tiden. Hoppas det blir ändringar på det nu!
Som min kära vän Paulina skrev, så har hon OCH jag gått vidare till de sista testerna för Polishögskolan, vilket för mig är helt ofattbart än så länge. Är nog fortfarande i chock, men blir helt överlycklig så fort jag tänker på att det verkligen är sant. Av totalt 6500 sökande är vi av dem 900 som får göra dessa tester - hur sjukt är inte det?!
Men som sagt, annars är nog allt som vanligt. Ligger just nu i soffan och väntar på att min man ska komma hem så att vi kan steka fisk och... nu ringde han precis och ska jobba över, så jag får röra på mitt fläsk och steka fisk själv, annars svälter jag snart ihjäl.
Nu tycker jag vi skärper oss brudar och bloggar loss lite! VAD GÖR NI EGENTLIGEN? HUR MÅR NI?
Ska alldeles strax se min karl spela fotbollscup och därefter själv ge mig ut i minusgraderna och spela. Jo, det är sant. Det kan vara så att jag börjat träna lite smått för att se vad som kan hända. Jag har ju trots allt spelat från att jag var 7-14 år. Synd att det inte märks bara haha.
Idag har jag pluggar sönder min hjärna som alla andra dagar denna och förra veckan. Måste komma ifatt nu när vi ska glassa i Paris och Rio i tre veckor. Mycket att göra innan desssss.... Bare te att köwe, som man skulle sagt om man bodde i småland, men jag säger det ändå. Jag är lite utsatt här i skåne. Senast igår gjorde folk narr av min dialekt. Men ingen skada skedd.
Nästa helg är det dags. Då ska det smälla, ännu värre än förra. Om det nu är möjligt. Vi tar det en annan gång, eller aldrig. Inflyttningsfest x2 och än så länge ser det bra ut. Svårt att veta hur många som kommer bara. Men jag tror det kan blir superkul, skåne mot småland. Slutet kan bli hur som helst. Åh vad jag längtar efter er som kommer! SKYNDA ER!
Jaha, nehe. Kanske ska tillägga att jag var på boxningsträning med fotbollen i tisdags och kan förtillfället inte gå då mina vader är som två stelopererade ömma bollar. Det. Gör. Ont. Men det gav väl förhoppningsvis resultat.
Och juste, jag ska på rekryteringssamtal i kristianstad den 21 och 22 februari. Big jävla time. Polisintervju, psyktest, uppsatsskrivning, begåvningstest och läkarundersökning. 900 pers nu, ca 350 går till högskolan. Nu är det nära. KÖR! BARA KÖÖÖR!
Ps. På söndag har jag och Jocke varit tillsammans 1 helt år. Vad hände?
