2009-10-15 @ 19:59:40ja jag tager dig, innerligt, tills döden skiljer oss åt. Även att jag måste skriva dina inlägg åt dig. För jag älskar dig för den du är - en underbar bög.
2009-10-14 @ 23:20:25Idag har jag sovit, skönt, länge och välbehövligt. Idag har jag haft körlektion som gick som allra sämst och bäst på samma gång och jag har varit en poäng ifrån att klara c-fasen. Jag har cyklat hem och frusit ihjäl, blåst bort och hatat den svenska hösten. Jag har sökt praktikplats på GOAL, bokat intervjuer med band på Rookie och läst svenska nationella prov-häftet. Idag har jag ätit stuvade makaroner och falukorv, diskat och skrivit med pappa på facebook. Jag har varit ute och sprungit i mörkret och kylan och älskat den svenska hösten. Jag har sett en snutt av Grey's Anatomy, en ganska tråkig fotbollsmatch och en snutt av Southland. Idag har det varit en helt vanlig dag. Eller ovanlig, beroende på hur man ser det. Nu ska jag avsluta den med att lyssna på Kärlek är för dom med Thåström, kissa och sedan lägga mig i min säng med Barcelona-lakan och sova en underbar sömn med underbara drömmar.
2009-10-13 @ 09:50:19Green Day, Globen 11 oktober 2009
Så fort jag klev in i Globen fylldes jag av ett stort lyckorus. Jag kände redan då hur jag rös i hela kroppen. Jag fick stå och vänta en stund innan de öppnade till läktaren. När jag stod där i chocktillstånd och i försök att förstå vad det var jag skulle få uppleva kom en säkerhetsvakt förbi. Han öppnade en röd dörr och gick in. Under den knappa sekund som den röda dörren var öppen hörde jag Billie Joe Armstrongs röst heya och sedan sjunga en snutt och spela på sin gitarr, Tré Cool slå på sina trummor och Mike Dirnt spela på sin bas. Mitt hjärta började klappa så fort att jag knappt inte hann med och jag kände varenda pulsslag i hela min kropp. Och det var bara en mycket liten del av soundchecket.
När jag väl satt på min plats, sektion B7, rad 17, plats 44, fortsatte känslorna att flöda. Jag rös, frös, darrade och var allmänt chockad. Jag satt i Globen och var på väg att uppleva något utav det bästa någonsin. Det visste jag redan då. Men jag hade inte en aning om hur bra och hur helt otroligt obeskrivligt det skulle komma att bli. Ärligt talat är jag inte säker på att jag vet det nu heller. Konserten var helt underbar och jag hade aldrig föreställt mig att det skulle vara så bra. Det är något obeskrivligt; att få se sitt absoluta favoritband att stå på en stor scen, göra det de är bäst på och bara vara där. Att få vara där, njuta och uppleva det bästa man kan uppleva som fan. Att få sjunga "Boulevard of broken dreams" med 13 499 andra lyckliga Green Day-fans. Att få se och höra Billie Joe rapa i mikrofonen inför en tyst, förväntansfull glob. Att få se en kille sjunga sin favoritlåt på scen tillsammans med sin idol, för att sedan slänga sig ut bland publikhavet. Det är konsert, och jag älskar det lika mycket varje gång. Denna konsert var utan tvekan den bästa jag varit på någonsin. Det sista jag hörde av Billie Joe var "I hope you had the time of your life" och ja, I had the fucking time of my life.
Jag var som i trans i 2 timmar och 25 minuter. Men när bandet lämnade scenen för sista gången och ljuset tändes, blev jag riktigt ledsen. När jag satt i bilen på väg hem kom tårarna. Så jag satte hörlurarna i öronen och drog på lite Green Day. Här kommer lite bilder, förhållandevis rätt bra ändå, tycker jag.
2009-10-10 @ 16:17:37Igår skrattade jag ihjäl mig väldigt många gånger tillsammans med Ina, Therese och Paulina. Det var kul. Extremt kul. Sedan somnade jag och Linka i min säng som två tjocka bögar som knappt orkade andas. Imorse vaknade jag av att bögen bredvid mig sa "bajs". Det var mysigt. Sedan drog jag och spelade lite fotboll. Nu laddar jag inför kvällens feta Sumseven-fest med extra sup och med inspiration av Kos. Det lär bli helt okej kul.
2009-10-08 @ 20:33:07... kan man göra ett test på till exempel Lars Winnerbäck, Green Day, Simpsons eller nåt annat som man tycker är intressant - här. Jag brukar roa mig med att få alla rätt på Lasse lite då och då. Ibland kan man faktiskt lära sig nåt nytt.
2009-10-08 @ 19:34:30Igår var det premiär för en ny polisserie på trean - Southland. Benjamin McKenzie, som spelade Ryan i O.C, har huvudrollen och spelar en nybliven polis i Los Angeles. På hans första dag skjöt han bland annat en man till döds och han fick en minst sagt tuff start i sin yrkesroll. Jag tyckte att serien verkar jävligt bra och kommer definitivt fortsätta titta. Om inte annat för att McKenzie är oerhört fin att titta på, jag älskar hans mystiska blick... Southland onsdagar 22:00 TV3
(Den 1 december ska jag ta körkort) (Det är fyra dagar kvar till den gröna dagen) (Idag har vi haft en lektion) (Igår hade vi ingen) (Jag har en läxa) (Ikväll är det Greys Anatomy) (Shoreline kan vara en av de bästa låtarna som skapats, framför allt med Anna Ternheim) (Jag kom precis på värsta grejen som vi ska ha i bloggen) (Eller värsta är det kanske inte, men rätt kul)
När jag satt och kollade horoskop igår, kom jag in på nåt där man kunde få sitt livstal uträknat. Livstalet sägs vara det viktigaste numerologiska talet och det speglar ens livsväg. När jag såg att mitt livstal var 7, kändes det väldigt självklart. SumSeven är en väldigt stor del av mitt liv och utan dem skulle jag inte klara mig speciellt bra. Beskrivningen på min livsväg var också helt klockren, då det stämde till 99%. Vill du veta vad ditt livstal är, gå in här.
Mycket vatten ska rinna under många broar innan jag glömmer dig
2009-10-05 @ 22:49:24Igår var jag, bruchan och farsan i Borås och kollade på Elfsborg-AIK. Det var en lång och blöt dag, men samtidigt väldigt trevlig och härlig. Matchen kunde väl kanske ha varit lite bättre, fick inte ens se nåt mål. Men det var gutt ändå. Kom hem vid 1 inatt, och har därför varit oerhört, extremt, outhärdligt trött idag. Började nästan gråta när jag vaknade imorse, för att jag var så trött och det värkte i själen på mig. Men dagen blev rätt lyckad ändå. Ska jag vara ärlig, så går det nog inte att må dåligt när man är i närheten av mina kära vänner. And that's just it. Ikväll följde jag med mamma på skivstång kondition bland alla medelålders kvinnor som skriker och hojtar. Det var kul, men väldigt jobbigt. Jag har redan tränignsvärk, typ. Imorgon är vi lediga. Skönt och obeskrivligt välbehövligt. Jag ska umgås med mitt blivande körkort. Fast först ska jag sova!
För övrigt är det klart att jag, Linnea Ericsson och Felicia Gustavsson ska se Kent, som ska på turne och släppa ny skiva. Mycket, mycket, MYCKET underbart.
Elfsborg-AIK Felicia och Kent (det är dock inte cigarettpaketet vi ska se, utan bandet Kent, för er mindre intelligenta själar)
2009-10-05 @ 22:03:51Om fem dagar är det söndag kväll. På söndag kväll är det den 11 oktober. Den 11 oktober klockan 19:30 är det jag, Green Day och Globen. När det är jag, Green Day och Globen lär jag vara väldigt lycklig. Med andra ord - JAG LÄNGTAR TILL SÖNDAG!! (Och som grädde på moset, ska jag shoppa mig ett fett jävla liv i Stockholm på dagen.)
Ps. Jag kan inte se på den här videon utan att få tårar i ögonen.
Igår var grymt. Idag har varit rätt segt. Halvtid i Barcelona-Almeria nu. 1-0. Drömmer om den 25 oktober lite då och då. Sova som ett svin sen. Elfsborg-AIK imorgon. Gutt. Nu ska jag äta en clementin. Gott. Är så trött att jagh inte ens orkar med en blid. So long suckers.
En bra dag för sport, nöjen, vimmel, kärlek. Du har rena smörgåsbordet framför dig. En härlig höstfredag.
Mitt horoskop i Aftonbladet idag, inför imorgon. Och eftersom att jag tror stenhårt på astrologi och mitt horoskop stämmer varje dag in i minsta detalj (nästan), har jag inget annat än extremt bra förväntningar på imorgon fredag. Dagen kommer rent fysiskt bestå av skola, exakt likadan dag som idag plus dans. Efter det ska jag hem och äta och sedan blir det fest hos min älskade kallskänks-Linnea. Harrys med club 29, kanske, förhoppningsvis, möjligtvis? En bra dag, kväll, natt, lär det nog iallafall med all säkerhet bli.
Idag har det också hänt lite positiva saker i våra små medialiv! Vår skoltidning Frizon är nominerad till Årets Skoltidskrift 2009! Det betyder att vi åker till Stockholm den 20 oktober. OCH att vi därför flyttar vår praktik, som skulle varit den veckan, och har den vecka 9. Det känns väldigt bra i min själ, för då kan jag vara på nåt ställe som jag faktiskt vill vara på. Det var allt för idag. Hörs, ses, skrivs.
Igår spelade Barcelona i Champions League mot nåt mindre lyckat lag som jag inte brydde mig om att komma ihåg namnet på. Det missade jag på grund av Viasat som inte ville visa matchen på en kanal som jag har och på grund av en allmänt störd dator som inte ville visa matchen överhuvudtaget. Men som vanligt, fixar mina älsklingar segern ändå, så jag behövde aldrig riktigt oroa mig.
Nu sitter jag vid en extremt seg dator i skolan och väntar på att Therese ska sluta. Då ska vi äta och sedan ska jag till körskolan tror jag. Igår klarade jag fas A! Ett steg framåt minsann. Ikväll ska pappa börja flytta in i sin nya lägenhet. Den ligger cirka 2 minuter till fots ifrån mamma, så det kan nog inte bli så mycket bättre. Även att de bodde på samma gata innan, var det i var sin ände av stan, vilket inte alltid var så smidigt för mig. Nu ska jag kissa. Ha en bra onsdag, mina vänner!
2009-09-28 @ 18:56:30ÅH! Jag vet egentligen inte alls vad jag vill skriva eller varför jag ska skriva. Ibland tänker jag nån tanke på nåt intressant. Men lika snabbt som tanken kommer till, försvinner den. Min hjärna är bra på att slarva bort de allra viktigaste tankarna. Till exempel fick vi fyra läxor i engelskan i fredags, och jag har inte lyckats komma ihåg en enda. Dock kan jag komma ihåg extremt meningslösa saker som hände för flera år sedan. Det mest intressanta jag har lyckats komma ihåg idag är att det snart är derby, AIK - Djurgården. Kan bara sluta på ett sätt - gulsvart, underbar seger och ett steg närmare SM-guld. See ya, dudes.
2009-09-26 @ 19:33:20Just nu sitter jag hemma och käkar tortelini och dricker mjölk. Paulina och Kenny kommer och hämtar mig såsmåningom, för att vi sedan ska återvända till The house of Påwlinka. Där vet jag inte vad som händer, men troligtvis inte för mycket. Idag har jag spelat match, mot Rödlse, vilket innebar att jag sprang efter en 42-årig före detta polsk landslagsspelare i 90 minuter och hindrade henne från att göra mål. Det var jobbigt och efteråt dog jag lite. Sedan levde jag lite till och kollade på när herrlaget gick upp i division 2. Efter det tränade jag tydligen. Årets lugnaste träning som tur var, eftersom att jag var så trött att jag knappt orkade stå på mina ben. Imorgon ska jag vara med a-laget och vi ska stanna kvar i division 2.
Påwlinka
Hade ingen bild på Kenny på den här datorn. Men ja, Kenny Starfighter... same shit!
2009-09-25 @ 16:42:46Trots detta lyckades jag ändå låtsas som att jag förstod någonting på naturlektionen idag. Alla atomer, protoner och neutroner blir som världens krångligaste och längsta ord tillsammans, som definitivt inte vill ta sig in i min hjärna. TZYND! Hela dagen idag har i övrigt varit väldigt oseriös och okonsentrerad. Om detta beror på mjölkbrist eller att det är fredag vet jag inte. Den enda normala lektionen var väl engelskan. Där är vi minsann alltid mycket extremt seriösa och får 4 läxor i veckan. Allt för att lära oss så mycket engelska som det bara får plats i våra hjärnor. "You need to prepare for university" tydligen. Men jag känner lite så här, att jag skiter i universitetet, efter som jag nu går på GYMNASIET! Det kan dock uppenbarligen vara svårt för vissa parter to understand. Helg, weekend, fin de la semana, helsch (tyska?), är det hur som helst, iallafall, hur overkligt det än känns. För denna vecka har enligt mig gått fruktansvärt fort. Så fort att jag igår upptäckte att min väska som jag hade till pappa förra helgen, fortfarande stod väldigt ouppackad på golvet i mitt rum. I den låg skrynkliga kläder som jag tog på mig. Sedan fyllde jag väskan med andra kläder och drog till pappa. Min fredagkväll ska jag spendera på Storgatan 4 tillsammans med tacos, vatten, pappa, Lars Winnerbäck och soffa.
I övrigt så ... är det 48 dagar kvar tills jag fyller 18 - det går framåt! ... är det 16 dagar kvar tills jag ska på Green Day - obegripligt underbart! ... har jag lite ont i nacken pga. för mycket du-vet-vad, Påwlinka. (vi kanske måste döpa det?) ... spelar jag imorgon den sista serimatchen för denna säsong, mycket sorgligt men mycket sant - det borde vara fotboll året runt! ... önskar jag er en helg - hur den blir får ni bestämma själva!
Alla har vi väl någon gång mått dåligt utan att riktigt veta varför? Det känns som ångest, fast man ändå inte riktigt känner den. Det känns tomt, meningslöst och allmänt dåligt. Det är som en ångest som ligger på ytan och bara gnager. Man vet inte vad den kommer ifrån, varför den finns eller om den överhuvudtaget finns. Det kanske bara är en känsla, som man heller inte vet varför man har. Ibland kan det vara värre att känna så än att ha ångest över något som man faktiskt vet vad det är. Tanken på att må dåligt utan att veta varför, gör bara att man mår sämre. Man tänker bara djupare och djupare på vad det är som händer och till slut mår man dåligt över allt. Allting känns hopplöst och det går inte att under några omständigheter se något positivt i någonting. Man blir illamående av alla tankar och känner ibland bara för att kräkas ut allt som finns inom sig. Bara för att se om man mår bättre då. Man blir medveten om varenda del av sitt liv, sin kropp, sina tankar och allt känns bara sämre och sämre ju mer man tänker på det. Det blir som en ond cirkel och det känns omöjligt att komma ur den. Jag brukar komma ur den genom att lägga mig i sängen och gråta mig till sömns. Återigen, utan att egentligen ha något att gråta över, men det känns så.
Att jag känner mig så här deprimerad händer inte ofta, väldigt sällan faktiskt, men när det händer vill jag bara lägga mig ner och dö tills jag blir glad igen. Jag antar att detta är ett normalt beteende att ha någon gång ibland? Om inte, kanske jag borde läggas in nånstans. Nu ska jag bli glad.
